Det var heller inte svårt att lyssna när Carolina kom och ville prata om den dagen Sven-Erik somnar in... att hon då vill läsa "mina ord till pappa", som hon sa.
Men när man sen sätter fingrarna på tangenterna så inser man att om man så mycket som andas fram en endaste liten pyttekänsla som finns hos de andra tankarna... ja, då blir det... och nu saknar jag orden igen... men någonting åt grymhållet blir det.
Å det är verkligen verkligen inte ett val nu, för här ska vi ha den bästa stockholmshelgen den här helgen också. Oavsett vad. Med tjohejtjohej så mycket det bara går.
Så därför blir det bara en bild av vårt köksfönster inatt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar