fredag 26 oktober 2012

"Man får göra allt man kan"...


... sa jag igår när hon frågade hur det går, och hur vi klarar upp det.
Å jag sa det lite så där... ja, lite som om hon bara hade frågat om någonting lättsamt och vardagligt.
Nästan glättigt sa jag det... för jag tror att det var vad hon ville höra... att vi orkade... genom vårat svårt. Hon ville inte höra... och jag ville heller inte berätta... om sanningen som den är... att det är det svåraste jag gjort. Hon ville höra att jag gör allt jag kan... och att jag fixar det.

Men att ha sin man på ett demensboend... ens mamma har nyligen gått bort... och sen sagt tack och adjö till en släkt och familj som ändå aldrig fanns här...  det är det svåraste jag gjort.

Nästan så att jag ibland kan önska tillbaka... ha Sven-Erik sjuk hemma... mamma allt sämre men ändå vid liv... och en familj som tyckte sig vara så stöttande och hjälpande, men bara gjorde oss illa. Det svåraste jag gjort.

Sen, hur vi än säger det... vi gör allt vi kan. .


(Det är också därför skrivet blir lite som det blir nu... sporadiskt och okonsekvent. De som förstår förstår ju... och de som inte gör det... ja, de gör inte det.)



2 kommentarer:

Ruta Ett sa...

"...och man kan allt man måste." sa min mamma. Visst är det så att man gör allt man kan och sitt bästa. Vilka är alternativen?
Att förlora sin man och sin mamma måste vara något bland det svåraste man behöver gå igenom.

Att själv välja bort de människor, som ändå aldrig varit nära när man behövt dem är också ett svårt beslut, men då har man själv varit med om att fatta beslutet.

Det tyckte jag var svårt; jag kände mig besviken på de människorna men det kändes som en lättnad att ha bestämt mig för att inte längre låta dem påverka mig negativt.

Jag hoppas du snart blir av med ditt ryggonda och att ni får en skön helg.
Bamsekramar till er...

Elisabeth sa...

rUTA ETT: Kloka vän.. tack för dina fina rader. Du har så rätt... vilka är alternativen? Men samtidigt så är det nog en insikt det också.. att man inte har några alternativ. Har man inte den insikten så måste det bli än svårare, tror jag.
Att förlora någon kär är svårt, men än svårare måste vara att förlora sig själv när man har förlorat denna någon. Varm kram... och lycka till med allt i företaget!!! Du är en kämpe..