.. så satt jag här och tänkte skriva om mamma.
Hur dålig hon är, och hur vi hela tiden kastas mellan mycket förtvivlan och lite hopp. Men varför då? Varför ska jag skriva om hur lite hon kissar nu, om hur hon låter som ett tröskverk så fort hon rör sig, om hennes alltmer ökande vikt, om hur hon inte får ihop det i tänket, om hennes rassel i lungorna... ja, allt det som är så plågsamt för henne nu, och så svårt för oss att se, och följa med på. Varför ska jag skriva om det? Vill jag minnas det?
Nej, det vill jag inte!!
Jag vill minnas den mamma som satt där i pyjamasen, och log mot mig med hela sitt mammahjärta! Det vill jag minnas...
Å hur glad hon blev över att jag hade med mig färska frallor när jag kom dit igår.
Ikväll kommer lill-kajsa hem. Jag har saknat henne mycket mycket de här dagarna.
(Jag undrar hur mamma har sovit inatt.. skönt att min syster finns hos dem nu.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag har försökt göra en massa inlägg men det verkar inte ha kommit fram. Förmodligen förarfel som det brukar vara för det mesta. Du har satt ett spår i mitt hjärta, likaväl mor och far och de andra i släkten. Men med detta vill jag att du hälsar till din mor från mig, att jag tänker på henne och att hon är en sån fin människa. Det är kanske mycket begärt men en önskan från mig. Kramar i massor!
Jag tänker på er och jag har en önskan. Hälsa fina och gulliga mamma från mig. Jag tänker på dig, mor och far. Kramar i massor!
/ Elisabeth
Skicka en kommentar