söndag 22 april 2012

Idag strök jag honom över kinden...


... och sa: "Pappa, vad du gör det bra!"
"Jag vill bara inte sitta där sen... när mamma är borta... och tänka på allt jag borde och kunde ha gjort"svarade han. Ganska tyst, så att inte mamma skulle höra...
Man vet inte riktigt vad, och hur man ska skriva dessa dagar. Man går bara omkring som på nålar och väntar på någe.. i ett oförändrat läge.
Min syster är kvar och vi tar en dag i taget.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Vilket fint foto - på min första musiklärare :)

Laila sa...

Det är kärlek det...
Tänker på er så ofta ♥

Ruta Ett sa...

Vad hemsk den är, den där väntan, och att vara stark och låtsas att allt är som det ska. Din pappa är en klippa och gör storverk.
Men livet är som det är och det blir som det blir.

http://hem.passagen.se/kmalind/lillevor4.htm

Bamsekramar...många och XL-storlek

Anonym sa...

Jag frågade efter dig på ditt jobb igår men du var inte där, jag ville bara ge dig en kram/Inger

Camilla sa...

Så himla klokt din far tänker. Det är svårt att förlåta sig själv, när det är försent att göra nåt åt det. Sen tror jag att oavsett hur mycket man gör, så känner man efteråt att man borde gjort mer!
Kram

Di sa...

Jag tänker på den situation ni är i just nu och skickar dig och de dina en riktigt varm och bärande kram till er för att ni ska orka dessa dagar. Varm Kram