lördag 18 februari 2012

Det krävs mod och styrka...

... att skriva att man tycker det är svårt med ensamhet.
För bara de orden... "svårt med ensamhet" ... får många att vända sig bort.

Nu blir det iallafall inte så mycket mer tänk på det. Vi ska fixa en bra lördag för oss... med både gofika och Melodifestival ikväll. Men först några timmar på RK, vilket jag är tacksam för. Carolina ska plugga för tentor till veckan.

..........

Sen finns det alltid de som med feghet och svaghet inte vågar stå för sina åsikter. Det är synd om dessa människor...

5 kommentarer:

Ruta Ett sa...

Det är sant att det krävs mod att berätta att det inte känns bra att vara ensam.
Det är ett ämne som är tabu att tala om i Sverige. Man ska ju ha många vänner, man ska vara lycklig och smal och man ska ha goda och roliga upplevelser varje dag.

Men sånt är inte livet!
Inte för någon!

Men det anses inte som nåt man ska prata om. Man ska till och med skämmas för det tycker somliga.

Men de som ska skämmas är de som vänder bort blicken, som väljer att inte se och inte göra nåt åt det.

Ensam är inte stark - alltid - ensam behöver stöd och vänner och ensam orkar inte alltid vara stark.

Tillsammans är vi starka!

Bamsekramar till dig...

Gen sa...

Förstår vad du menar med ensamhet Man kan vara hur många som helst men utan sin käresta känner man ensamhet ändå Tur att du har din underbara dotter
Kram på er båda

Carina sa...

Ha en trevlig lördagkväll :) Släpp alla tankar på det som känns svårt, skratta o mys hela kvällen! Kraaam

annika sa...

Ja, det är skillnad på att vara själv och på att vara ensam...Oftast är själv skönt men inte ensamheten.

Elisabeth sa...

rUTA ETT: Kloka du!!(Som alltid!) Jag skriver under på alla dina ord! Varm kram..

gEN: Så rätt,min vän... och ensamhet kan se olika ut för olika människor. Visst är det tur att jag har Carolina, men det kommer ju en dag då hon flyttar hemifrån.. och då måste jag ha en strategi för det. Varm kram..

cARINA: Tack snälla! Jo, här är det så man måste försöka göra i varje minut... och än om det av förståeliga skäl inte går att släppa allt det svåra nu, så går det iallafall att... ja, ta sig igenom. Varm kram..