Jag frågade min lillebror...

... för inte så länge sedan, om han trodde att jag var lycklig. Han svarade nej.
Men jag sa: "Jo, men vet du att det finns stunder... roliga, fina, och varma stunder av nåt som händer... eller något som någon säger eller gör... eller ibland bara finns där ändå... och som gör att jag kan känna den där varma lyckan inombords."
Jag vet inte om han trodde mig... men för mig är det så... och jag tror också att det är så de flesta gör, och måste göra för att överleva... hittar lycka inom sig ändå.

Som:

... att en torsdagkväll bli hembjuden till grannen på julfika med både pepparkaka och glögg. Allt inramat av tända ljus och härlig julfilm...

... att gå till mamma och pappa... både i onsdags och idag. Få sitta där tillsammans med dem och gofika. Skratta och prata bort en stund... än om både Carolina och jag ser hur trött mamma är. Men pappa är som en liten tomte... som har tvättstugan idag.

... att Carolina står i köket och bakar "Drömmar" nu. Jag hör julmusiken som hon spelar... och hur hon nynnar med. Det ska bli spännande att smaka sen... det är min farmors recept... och att få till dem så att de "smälter i munnen" är inte det lättaste. (Fast det är helt tillåtet att misslyckas i det här köket också... :)!)

... att vi försöker göra det bästa julmyset vi någonsin kan nu Det känns som om... ja, att det finns lycka att hämta därborta i framtiden när vi sen minns tillbaka. På just den här julen.

..........

Eller... så tänker jag nu... när jag skrivit ner allt det här... kanske är det inte lycka jag menar... kanske är det bara stor och varm tacksamhet jag känner för allt det jag också får just nu. Fast det funkar det med...