söndag 4 december 2011

En förlorad värld...

... blir det när teven lägger av. Starta paniken, kände jag först... än om jag sa högt, både till mig själv och andra, att det är ju bara en världslig sak. Vad betyder en trasig teve i jämförelse med allting annat... för så är det ju... egentligen.
Igår kväll kom min lillebror F hit med en gammal "tjockteve". En teve som han en gång för länge sedan fått av oss. Å jag blev så glad.... "julen är räddad" kände jag då.
Men sen... eller rättare sagt nu... har jag fått välja... antingen så startar jag paniken igen eller så är det bara att acceptera att jag inte ser. På den gamla teven, som var betydligt större så såg jag iallafall texten hjälpligt.... men på den här gamla 28-tummaren ser jag inte ens texten hur jag än anstränger mig... och bilden blir suddig.
Min ögonskada, som tyvärr inte går att operera, har blivit värre. Jo, jag visste ju om det... och jo, jag har fått tid hos optikern i januari... men ändå... det var lättare att acceptera försämringen när jag åteminstone kunde se och följa med på teven... men nu?

Visst är det ett världsligt problem att inte kunna se på teven... men i min lilla värld... där teven är ett stort sällskap för både mig och Carolina... ... ja, då känns det... svårt.
Men det måste ordna sig på någe vis... det finns liksom inget utrymme här för att starta någon panik.

........

Mamma, lilla kämpande mamman min... hon är kvar på sjukhuset. Men hon ser betydligt piggare ut än hon gjort de senaste dagarna. Ätit bra, sovit bra... ja, det är sådana gåvor som man får vara mycket tacksam för nu. Men hon är lite bekymrad över att hon inte kan kissa... de får tappa henne. Nu på morgonen när jag pratade med henne så lät hon så stolt... om än andfådd... hon hade orkat duscha alldeles själv.
En dag i taget...

Jonas med lilla familjen kom och hämtade mig och Carolina på sjukhuset... och tillsammans fick vi en mysig gofika stund här hemma hos oss. Så himla kuligt med folk här hemma...

Igår viskade någon det vackraste ordet till mig "Förlåt! Förlåt att jag var dum" sa han. De orden ska jag bära i mitt hjärta så länge jag lever. För det spelar ingen som helst roll vad någon gör mot dig, så länge det följs av ett förlåt. I stunden just då... när förlåtet kommer... så känner jag en oerhört stor och varm respekt för den människa som sa det... för det krävs ofta stort mod att våga säga just det... förlåt.

..........

Så det blev en bra dag igår... än om jag innerst inne vet hur mycket jag har missat den här veckan hos/med Sven-Erik... och än om "en förlorad värld" känns trist.

Idag blir det en sväng upp till mamma... och kanske en tur till Gammlia julmarknad.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Elisabeth!

Jag som läser din blogg bor inte så långt ifrån dig på Haga. Jag har i gillestugan en tjock-tv på en tv-bänk som jag ska köra iväg nånstans. Den är 33 tum och har bra bild. Om du vill så får du gärna överta den. Maila mig i så fall på barstj@hotmail.com

Vänliga hälsningar
B

Elisabeth sa...

aNONYM B: Men tack snälla snälla för det erbjudandet.. jag blev så himla rörd när jag läste din kommentar. Tyvärr tror jag inte att det är någon större hjälp.. för den teve vi hade tidigare som var en 42- eller 48tummare såg jag inte vidare bra på heller.
Men tack tack tack... för ditt så fina och generösa erbjudande! Varm kram..