... tänkte jag nyss vid diskbänken. Hjälp mig att få dem att förstå att det är så mycket värre nu. Din sjukdom har gått in i ett nytt skede nu... och hon vet ju det. Carolina.
Hjälp mig att få dem att förstå att det handlar inte om oss... din sjukdom och min sorg. Det handlar om vår dotter... din ögonsten och min lill-kajsa.
Då hon inte har dig... så har hon ju mig... och vi var ju trygga med det. Men om hon inte hade mig... vem skulle hon då gå till? Nu... i det här läget?
Å om dom inte ens förstår nu... hur svårt hon har det... ska dom då nånsin göra det? Inte är det lönt den dagen vi måste gå på din begravning, gubben... för det måste vi ju... fast än jag vet att du är kvar här hemma hos mig.
Det finns någonting som är värre än din sjukdom nu, gubben... och jag är glad att du inte vet hur illa hon far nu... hur somliga använder sig av en mycket sofistikerad mobbing för att slippa både henne och mig... det är för sorgligt! Så Sven-Erik... hjälp mig med skrivet idag!
(Jag lägger ut det här... för det gör ont när man ser sitt barn lida. Mamma och pappa gör vad de kan men de har så så nog med sitt. Å jag håller på att tröttna på de andra... för Carolinas skull.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Men kära lilla Elisabeth... Hur har ni det?
Tröstekram Kia
Vad är det för onda människor ni har omkring er? Bryt kontakten med dem om ni kan. Många kramar från mig till Er <3
Vännen min.. hur kan människor vara så elaka i det svåra ni redan har, och skulle det dessutom var elakheter från släkt eller någon nära..jag har verkligen inga ord över vad jag känner om detta.. mitt hjärta gråter med er i det svåra, och jag gråter även med de människor som aldrig kommer förstå att döden är en del av livet..de som sticker huvudet i sanden , och behandlar människor så illa när man som bäst skulle behöva omtanke, empati, och kärlek..de borde hålla sig borta den dagen avskedets stund är kommen..känner de inget nu är det ändå bara ett spel för gallerian . Vi som läser, och kommenterar seriöst finns för er..ord värmer även på avstånd…jag tror jag kan tala för oss alla. Ljus, och kärlek till dig, och Carolina, och varma styrkekramar.
kIA: Ja, min vän... det är som det är. Så många gånger har jag tänkt att skriva om det... hur vår värld egentligen ser ut.. men vad skulle det tjäna till, tänker jag då. Vi får se... Tack för din kram, den värmer och bär. Varm kram..
cARINA GÄLLDIN: Ja, jag brukar inte tala om ondska, då jag inte tror på den som en existerande form... men jag kan inte låta bli att undra vilken form som används när det gäller att inte finnas för en medmänniska. Men att bryta en kontakt som aldrig har funnits där är heller inte särskilt svårt... Varm kram..
mARJATTA: Nej, min vän... jag har egentligen inga ord jag heller. Du skriver precis vad jag också känner... spel för galleriet. Men hoppet dör ju ändå aldrig... att de någon gång ska vilja finnas där för henne. Sen är det ju också så... att vissa människor förstår utan att man behöver förklara, medan vissa människor aldrig förstår hur mycket man än förklarar. Tack min vän för att du förstår... ord värmer verkligen om än på avstånd! Varm kram..
Skicka en kommentar