tisdag 22 november 2011

Jag vill skriva det här...

... för att Carolina ska veta. För dagen satt hon och läste högt för mig ur min blogg om tidigare förejul- advents- och julmysarkvällar här på Gustav Garvares gata. Det tunga och tråkiga hoppade hon över... utan läste bara om det roliga, om gofika här och där, och myset vi hittade på. Som för att peppa både sig själv och mig...

Därför behöver hon mina ord nu. Den här veckan... som inte bara är fylld av djup hålla undan sorg och oro... utan också fylld av trix och fix för att klara oss till fredag... som till exempel att hon idag skulle ta med sig en matdosa halvfylld med ris och korvsås utan korv.

Middagarna har bestått av gröt... pasta och sås... ris och sås... gröt igen... och lite så. Kaffet är slut... osten likaså... mjölk ska vi köpa idag... och det blir fiskbullar ikväll.
Så så är det....

MEN... och det är nog det största och starkaste MEN jag har skrivit, tror jag... men det är klart att vi fixar det här, gumman!! Ikväll ska jag baka "min billiga pepparkaka" så vi har till gofika... vi ska duka lika fint som vi brukar... och så ska vi vara precis så där starka som vi alltid är, och säga: SÅ LITE VI HAR MEN SÅ GOTT VI MÅR!!!

För det gör vi... vi har varandra... vi har våra minnen... vi ska snart sätta upp adventsljusstakarna... vi ska köpa ljus och tända över allt...och vi ska köpa två ton lussebullar till helgen!!! Minst!

För gumman... SNART ÄR DET JUL!!! SNART ÄR DET JUL, GUMMAN!!!

(Å sen som alla kloka mammor förstår... så inte fick hon ta med sig någon halvfylld matdosa till skolan... då får det bli som det kan... hon ska aldrig behöva skämmas... jag bestämde att hon skulle gå och köpa sig någe riktigt att äta... hon behöver det. "Men mamma, har vi verkligen råd med det" frågade hon. Å jag vet att hon fick, och troligtvis har dåligt samvete nu... MEN som jag sa till henne: "Ha INTE dåligt samvete... du vet, det ordnar sig... klart det gör det... vi fixar det... nu äter du ordentligt idag... och så blir det fiskbullar och gofika ikväll!" Sa jag med den bästa det-vet-väl-mamma-rösten... självklart.)

..........


Ps. Trista och fula kommentarer undanbedes vänligt men bestämt! Jag brukar lika säkert som amen i kyrkan få det när jag så mycket som knystar om vår ekonomi...men antingen så förstår man vilket mod som krävs för att skriva det här inlägget... eller så är man bara... ja, jag vet inte vad. Men jag hoppas verkligen på lite respekt den här gången...

3 kommentarer:

Pisan sa...

Jag tycker du är helt fantastisk! Du har så mycket kärlek ♥ inom dig som du ger till dina nära och kära. Har ofta suttit och gråtit när jag läst dina inlägg, känt med dig och förstår precis hur du känner och mår. Jag älskar också julen. Ha en fin vecka, du och dottern - med mycket gofika och mysigt julmys :-) Massor av kramar från mig, som läser din blogg varje dag! ♥♥♥

Anonym sa...

Vännen. Va modig du är som skriver detta. Jag förstår dig till fullo. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du slipper fula påhopp. Inte nog med att vi har sjuka män deras boende är dessutom inte gratis, utan tar djupt i börsen. En handläggare jag pratade med för lite sedan var så glad att hon går i pension nästa år. Hon tyckte inte hennes svar till drabbade personer var försvarbart längre.
Du är en så klok mamma och gör det så bra för er. Ja du är bäst.
Bamsekramar i höst diset.
Ingabritt

Kajsa sa...

Du får skriva om precis vad du vill! jag tycker det är modigt å framför allt ärligt det du skriver! STOR varm kram