onsdag 23 november 2011

Igår satt jag på toaletten och grät...

... men inte av förtvivlan och sorg. Inte av missmod och hopplöshet. Inte av.... ja, inte av någonting av allt det som kanske också skulle behöva gråtas över.

Jag grät av tacksamhet! Satt där på toaletten på Röda Korset och knäppte mina händer... och tårarna fick komma... och inom mig fanns den vackraste och djupaste tacksamhet för han som hörsammat min bön... att han skulle se till att Carolina fick klara den här tentan... att hon skulle få godkänt... för hon behövde det så mycket just nu.
Hon fick VG.
Hon hade nyss varit nere till mig på RK och berättat... glädjestrålande och lycklig... att HON börjat gråta när hon fått resultatet... och "jag känner mig lite stolt nu, mamma" när hon förstått att det verkligen var så... att hon klarat tentan.

Högt och lite hulkigt satt jag sen där på toaletten och sa... tack Gud!

..........

Sen... det här med vår ekonomi, och då jag väljer att berätta om hur vi har det, så är det inte någon inbjudan till kommentarer av diskussionstyp om vilken ekonomi vi har, och hur vi hanterar den. Som jag sagt så många gånger förut... somliga förstår utan att man behöver förklara, och somliga förstår inte hur mycket man än förklarar. Därför väljer jag nu, att med bakgrund av detta, vara konsekvent och inte lägga ut några kommentarer till det inlägget. Till de flesta vill jag ändå skicka en lika tacksam tanke som den jag kände på Röda Korsets toalett... tack alla ni!

5 kommentarer:

Maria sa...

Det är milsvid skillnad mellan gymnasiet och högskolan , och första året är tufftså Carolina är jätteduktig och ska vara mycket stolt över sig själv. Hälsa henne det :)

Nonna sa...

Åh jag kan känna med dig i din tacksamhet, förstår vad du går igenom, då mitt barn som mått så dåligt en lång tid kom igång med sina studier igen så var jag sååå lycklig och man kan ta hela världen i famn! Bra Carolina, vilken lycka för både dig och mamma!
Kram Nonna

Anonym sa...

Så glad jag blev att läsa att det gått så bra för Carolina på provet!
Vilken duktig tjej!
En riktigt varm kram till er båda från
Kia

Isabelle sa...

Kära fina du!
Jag skriver så sällan nu för tiden men jag tittar in då och då och framförallt så tänker jag på dig ofta.
Läser dina senaste inlägg och kan relatera till så mycket. Stoltheten, glädjen, tigermamman, ekonomin.
Du är en riktig hjälte, så full av mod och klokhet. Önskar dig en fin advetshelg med mycket ljus och värme. Varm kram!

Elisabeth sa...

mARIA: Tack, min vän! Jag ska hälsa henne det... hon kommer att bli glad över dina ord, Maria! Jag önskar att jag hade lite mer ork.. det finns så mycket jag skulle vilja skriva till dig. Du är en kämpe och förebild för mig, min vän... basaattduvet!! Varm kram...

nONNA: Tack, min vän! Dina ord gjorde mig glad... för det kändes.. ja, du vet... som om man inte går ensam. Man delar någonting.. och precis som du så skulle jag också ha kunnat, och det kan jag fortfarande för hennes skull, ta hela världen i famn! Varm kram..

kIA: Vad roligt om jag kunde göra dig glad med någe på den här eländesbloggen, min vän! Ja, jag brukar säga att hon brås på mor sin... lika smart och klok och... nej, nu hoppas jag du fick dig ett gott skratt! För DET gör hon inte.. i alla fall inte i det fallet! Jag tror jag gick ut grundskolan med... eh... törs man skriva det... 2,0 i medelbetyg! Sen lyckades jag visserligen skaffa mig en högskoleutbildning iallafall.. men någe ljushuvud i skolan var jag aldrig! Varm kram..

iSABELLE: Vad glad jag blev över att höra ifrån dig,Isabelle... och du är då bättre än mig på att höra av dig! Som nu..
Dina ord... det känns nästan dumt att skriva det... men än om jag vet att jag fixar det mesta.. så är det de som går bredvid och stöttar, som du nu, som håller mig under armarna när jag vacklar. För det gör jag... jag tror du läser det mellan mina rader. Tack snälla... än om jag då verkligen inte känner mig särskilt hjältemodig alls!! Jag önskar dig den finaste adventshelg. Varm kram..