Vilka vackra vantar. Jag förstår att du är rädd om dem. Vad symboliserar de för något? Vad tapper du är och hur bra du beskriver din rädsla, din ångest och din besvikelse hur livet kan ta sin vändning. Vi står bredvid dig med våra tankar och önskar att vi kunde göra något för dig, men den sorg och besvikelse över livets orättvisor kan vi inte göra något åt. Men vi tänker på dig, vi lider med dig och det är det enda vi kan göra. Kram från oss genom Inger
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
2 kommentarer:
Vilka vackra vantar. Förstår du är rädd om dom.
Ha en bra dag.
Kram
Ingabritt
Vilka vackra vantar. Jag förstår att du är rädd om dem. Vad symboliserar de för något? Vad tapper du är och hur bra du beskriver din rädsla, din ångest och din besvikelse hur livet kan ta sin vändning. Vi står bredvid dig med våra tankar och önskar att vi kunde göra något för dig, men den sorg och besvikelse över livets orättvisor kan vi inte göra något åt. Men vi tänker på dig, vi lider med dig och det är det enda vi kan göra.
Kram från oss
genom Inger
Skicka en kommentar