torsdag 27 oktober 2011

En vit ros...


... fick jag av Carolina igår. Tack min älskade dotter...

3 kommentarer:

trollmor sa...

Tänk vilken pärla du har,din dotter.Kanske inte så konstigt med en sån mor och förmodligen en far som präglat henne starkt medans han var frisk.Det var ett tag sedan jag var inne här och läste,ännu mer länge sedan jag träffade dig.Men Elisabet du ska veta att att varje gång jag åker in till stan skänker jag dig en tanke och får dåligt samvete för att jag inte tar mig tid att hälsa på men det är så bråttomt alltjämt.Hoppas det ska bli av en dag.Önskar dig o Carolina en bra helg.Stor kram ewa

Gnällspikar och livsflanörer sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Elisabeth sa...

tROLLMOR: Tack, min vän! Jo, hon är en pärla, vilket jag säger till henne ofta, ofta! Å jag hoppas att både Sven-Erik och jag har kunnat ge henne all den kärlek som ska bära henne vidare sen i hennes liv.
Sen... du får INTE ha dåligt samvete, Ewa!! Herrejösses, jag vet väl hur det är... man har tusen saker och ting att ordna med... man har bråttom för allt man måste hinna... och ja, livet har så många många måsten. Jag vet precis hur det är.. och var. Så du får lova mig att absolut inte ha dåligt samvete för någonting... det går väl fler tåg, min vän! Tids nog så hinner vi ses... Varm kram.. och hoppas det ordnar sig med ond-foten din!