onsdag 14 september 2011

Gud,...

... nu har jag inga bra ord att komma med.
Jag skulle vilja be om någe, men jag vet inte vad.
Det gör ont nu. Speciellt nu.
Hur ska jag be för att du ska ge mitt rätt hjälp.
Så att det inte gör ont. Speciellt nu.
Jag behöver den lilla styrka jag har för så mycket annat.
Carolina... mamma... ensamheten... livet... klara av.
Det är så mycket, Gud.

Men jag ser honom bara framför mig nu... hur någon
ger honom en sked med mat. Du vet, Sven-Erik.
Min Sven-Erik. Han som jag inte fick ha kvar.
Varför fick jag inte det, Gud?
Å varför varför VARFÖR Gud, är han tvungen att dö
så grymt?
Min stora starka Sven-Erik... bli matad som ett litet barn.
Vad är nästa steg? Fast den frågan behöver du inte svara
på... den vet jag redan.

Du ser mina tårar nu, Gud... hör hur jag sväljer och
försöker söka svar hos dig. Ser att jag sitter i rumssoffan,
och försöker svälja bort samtalet jag nyss ringde. Till
Sjöjungfrun... till Ulla, som är hans livlina och kontakt-
person där ute. Hon som också är livlinan för mig.
Du hörde vad hon sa Gud, att de allt oftare får hjälpa honom
att äta nu... eller stöta på... påminna honom om vad han ska
göra... hur han sätter sig med armarna i kors och inte vet
vad han ska göra med maten som står framför honom. Han
har tystnat... han ser ut att må bra... han ser inte ut att ha
ont någonstans.

Gud. Jag vet inte om man kan kalla det här för en bön. Jo,
förresten, det är det.
Så snälla snällaste Gud i världen... kan du ge mig ett tecken
så att jag vet att han inte har ont någonstans. Kan du ge mig
lite av något som gör att det gör mindre ont. Å kan du...
snälla snällaste Gud igen, ta hem honom snart!!!!!

Det gör ont.

..........

Tillägg till dig Gud: Nu ska jag torka tårarna. Carolina kommer
snart hem. Å än fast jag inte riktigt förstår hur du tänker med
mycket, så ska jag ta mig igenom varje liten pyttaminut av det
som gör ont... bara mina barn får må bra. Tack för det, Gud!
Jag ska fixa till ett bra mys ikväll också...

5 kommentarer:

Anonym sa...

Kram Vännen. Så jobbigt med information som man egentligen inte vill ha. Även om man vet att detta är ett led i denna "elaka" sjukdom.
Kramar om i massor och försök nu att ha en bra kväll med C.
//Ingabritt
(skriver som anonym då det ngt med min mailadress som inte funkar)

Marjatta sa...

Älskade vän..det finns inga ord för det svåra som du, och dina fina Carolina har att ta er igenom nu, jag får en *klump* i magen, och mitt hjärta håller på att brista när jag läser om förändringarna som sker med S-E..det gör så ont. Jag ber för dig, din fina Carolina, och din älskade S-E varje kväll..jag hoppas innerligt Gud hör både din, och min bön i denna fruktansvärda resa. Jag är också innerligt tacksam för att du delar med dig av livet.. allt det svåra, din styrka har gett tröst i min egna resa, kanske det kan vara till hjälp, och tröst för någon annan anhörig också, du skall veta vännen..även om inte släkten finns till, och förstår..finns vi till för dig alla här ute med ljus, kärlek, och styrkekramar

Anonym sa...

Det finns inga bra ord, inga ord till tröst, men du är stark som kämpar så! <3

Styrkekramar!

Bloggblad sa...

Jag förstår dig! Det är hjärtslitande att sörja någon som lever. Jag bad ofta till Gud att min mamma äntligen skulle få "komma hem" som hon kallade det själv.

Jag är rätt säker på att han inte lider och har ont, det skulle märkas. Så för honom själv är det konstigt nog barmhärtigt att han slipper veta.

Kram på dig!

✿Ewa sa...

Håller-om hårthårt och länge.
Hjärtekramar i mängder
ewa