... på att det går åt rätt håll, är när man vågar prova att dricka lite kaffe... och får behålla det. Egentligen så skulle man väl sluta... det finns ju inga direkta nyttigheter i kaffe... men jag tycker ju om det.
Nu sitter jag iallafall här med koppen... får se hur det går.
..........
(Sen... och som den "Emma tvärtemot" jag ofta är, så KOMMER JAG att skriva om ensamhet!! Den finns som en del av livet, och jag lär mig att leva med den... och jag skräms inte av andras rädsla för den. Istället för att hyssj- hyssja och låtsas att den inte finns, så ska jag berätta: Den finns!! Å jag kan varken skrämmas eller skämmas för det...!!)
8 kommentarer:
Klart att det finns ensamhet - mer eller mindre påträngande. Väldigt mycket beror nog på en själv hur man låter ensamheten styra sig - tror jag.
Den ensamhet jag kände vid min skilsmässa - och den tomhet som tog vid - vill jag IDAG inte ens tänka på. Livet är så mycket mer än att gå in i "tvåsamheten". Efter vart upptäcker man så många nya tecken, saker, människor och tankar som träder in istället. Ibland kan ensamheten även vara av godo och kännas skön men det tar nog viss tid att komma till den insikten. Om man vill känna ensamhet så gör man ju det. Jag ville inte, så därför har så otroligt många händelser och ting uppenbarats för mig och som fört mig framåt i livet av egen kraft och inte pga en fd livspartner. Att ensam ta kommando över mitt egna liv har givit mig lugn och harmoni. Så långt har jag kommit att jag kan tänka tillbaka på mitt tidigare livs enbart goda och roliga sidor. De nedtryckande och deprimerande kan olyckligtvis flamma upp men det är sällsynta tankar, som jag kan bemästra.
Omkring mig finns barn, barnbarn, släkt, vänner, bekanta, bloggare, hundar, katter, butikspersonal, natur, hav, blommor- jaa hur mycket som helst - om jag vill - som ger värde och mening och som lyfter min tillvaro.
Allt detta önskar jag dig du min sötaste fina Elisabeth.
Äter du någon medicin för magen? Jag äter omeprazol (losec) varje dag, annars skulle jag aldrig kunna dricka kaffe. Min läkare skriver ut till mig så jag slipper köpa även fast det finns reseptfritt numera. Min doktor säger att jag ska banne mig kunna dricka kaffe när jag har sådan värk och får försaka så mkt annat! Han är så himla snäll min doktor...
Hoppas du repar dig så du kan äta ordentligt. Jag förstår om du har lite svårt med mat när du inte mår bra. Innan jag fick min mag-medicin mådde jag illa hela tiden och då kan man ju inte äta...
Många kramar till dig!
Rara E
Alla har vi våra "hörn" som vi helst ville slippa, för dig är det ensamheten, för någon annan skulle ensamheten vara guld....
det viktiga är som du säger,inte skämmas, skrämmas, utan detta är livet- på gott och ont, gör det så bra du kan.
E, jag ser hur du kämpar, du är så bra, både för mig och många andra, ge aldrig upp.
Ditt liv är ditt.
stora kramar
A
varför skulle du skämmas för att skriva om ensamhet, det kan jag då rakt inte begripa. Ensamhet är en av alla delar på vår känslopalett och värd att orda om. Jag tror att alla människor känner sig ensamma mer eller mindre. Det spelar ingen roll att man har en massa andra omkring sig man kan ändå känna sig väldigt, väldigt ensam, kanske ändå mer då tillsammans med andra. Jag tror också att det bara är när man själv kan välja att vara ensam som man kan trivas med det. Och hur mycket vi andra hejar på och säger att du har ju det eller det så kan vi aldrig rå på din upplevelse av ensamhet. Vi kan bara, förhoppningsvis mildra den lite ibland. Så fortsätt skriv om den för det är ett sätt att göra den synlig och det som man ser är lite mindre hotfullt och lättare att handskas med. Jätte kram från en väldigt förkyld Kersti
Fortfarande trogen läsare - tidigare New York bo - vill bara säga att jag tycker du är fantastisk bra på att skriva ner dittt tänk! Du är så stark ! Kämpa vidare - allt gott önskar jag dig!
Alla har skrivit så fint här å jag kan ju bara hålla med! Hoppas att din mage mår bättre nu! Min å Jannes bröllopsdag glöms alltid bort...Janne jobbar som mest just då å jag har oftast sommarvikk...d är i juni...KRAM
Det finns olika ensamhet, den självvalda som kan vara befriande ibland. Men den andra ensamheten som man inte väljer själv kan vara hemsk.När min man jobbade på annan ort hela veckorna när barnen var små ville jag inte vara ensam. Nu när han är sjukpensionär och alltid hemma, kan jag tycka att det är skönt att få vara ensam en stund. Sedan är det en sak att ingen ska behöva känna sig ensam. Känslan är alltid var och ens egen upplevelse, ingen som inte varit i samma situation kan förstå det helt.
Men, jag tycker Ni kämpar på och önskar för Er del att allt annat vore lättare för Er. Du kan skriva om vad Du vill Elisabeth, det är Du som avgör vad som är bäst för Dig. Vi som läser behöver inte läsa om vi inte vill, men det vill jag (vi). Allt gott till Er önskar jag.
Kram från Tummelisa
Tack snälla varma människor därute! Jag läser era kommentarer och förundras så över er.... ja, er klokhet och förståelse för ordet ensamhet.
Jag tar till mig varje ord.. och läser varje rad. Å min förhoppning är den att ord som ensamhet och svårt en dag får bli lika naturligt att prata om, och leva med, som... ja, roligaste semesterminnet. Typ. För varje människa...
Tack snälla snälla ni!
Skicka en kommentar