onsdag 6 juli 2011

... och om jag inte hade några drömmar

... så skulle jag skapa nya.

Det här var den enda mening jag lät stå kvar igårkväll... resten blev bara stänk av tänk. Det får redigeras och tänkas vidare på en annan dag...
..........

Idag skulle jag skriva om grannen G. Hon som ringde på dörren för någon dag sedan och frågade om jag vill följa med ut till havet idag. Havet? Ehhh.... jag?

Då står man bara kvar där vid dörren, och undrar hur i all världen det kunde komma sig att det flyttade in en ängel här bredvid precis i en tid då man behövde det... å man känner lyckoklumpen i halsen, och glädjetårarna som bara vill upp... för både havet, änglarna, och det snälla livet.


Jag skulle som sagt skriva om det... men nu på morgonen så känns det som... "ja, jag visste väl det... jag skulle inte ha glatt mig så... en ny oro". Pappa. Han har varit dålig inatt. Ryggen? Hjärtat? Jag vet inte så mycket mer just nu... men min syster, som ringde nyss, berättade att både min bror och min son åkte dit inatt, och vad jag förstod så skulle min bror ligga kvar där över natten. Min bror skulle också följa med mamma till hjärtläkaren nu idag...
Nu skriver jag inte så mycket mer om det... vi får se hur dagen blir.... kanske var det "bara" ryggen.


Jag ska ändå försöka att njuta av dagen... av havet, änglar, och det snälla livet. Jag måste...

2 kommentarer:

Eleonora sa...

Havet finns kvar där för dig. Det kommer nya dagar. Kram

Elisabeth sa...

eLEONORA: Tack min vän för positivt pepp... och ja, jag hoppas, och ska jobba för att livet framöver ska komma med mycket hav! Varm kram..