... hände det inte så mycket på 3G (Gustav Garvares gata 3A, där vi bor) idag. Åteminstone inte hos dem som heter Ingelsson..
Å ändå så har vi förbrukat massor av energi på den... bara genom att finnas här... prata lite... städa två köksskåp... lyssna på musik... se på teve... sova lite.
Det är väl så, tänker jag... att ensamhet som vill överlevas och motarbetas gör precis det. Kräver energi..
Men sen är det ju också en trist helg för oss. En sådan där speciell helg då vi alltid alltid, i tiden förut, tillsammans med Sven-Erik brukade fara på Åsele Marknad. (Å varje år är minnet lika plågsamt! Som jag skrev om 2007)
När jag läser igenom det jag skrev då, så känns det skämmigt att läsa om löftet till Carolina... för än har vi inte kommit oss dit.
Å inte för att vi dör av en inställd marknadshelg i Åsele... det gör vi ju självklart inte! Men ändå... det skulle verkligen verkligen ha varit.... ja, en sån där underbar och behövande input av något vi delade tillsammans. För i tanken så skulle han ju vara med oss där... självklart det också. Å man kunde ju som få låtsas lite då...
Vi försöker att inte tänka på det... men det är svårt. Det finns ju där i bakhuvudet... och kanske är det därför det går så mycket energi idag.
Min syster är där i helgen... de hade hyrt stuga... och jag avundas henne. Inte illa på någe sätt... men ändå.
Poff! Poff! Poff! Bort med det tänket nu....
Carolina har bakat sockerkaka, och spelar... ehhh, va? Julsånger från köket?? Mitt i sommaren??
Ja, jag ska nog inte säga så mycket... jag som satt och såg en gammal julfilm på teve igårkväll.
Det handlar nog om saknad trygghet och familjekänsla för oss båda, gissar jag.
Så, mitt i sommaren, "I´l be home for Christmas - if only in my dreams..." får avsluta skrivet idag...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Känner igen mig i det du skriver. Denna helg var en speciell helg för oss också - inte bara det att vi alltid var på Filmfestivalen och PE spelade, utan det var också här vi började vårt liv tillsammans - för 12 år sedan.... och nu är det slut....
Kramar från mig.
Min kusin berättade att en av hennes bästa vänners make har fått diagnosen alzheimers......tänker på henne och på dig. Hon börjar den resa nu den resa så du har varit på länge
aNITHA: Kära Anitha! Tack för dina fina rader, där jag läser om saknad och förtvivlan mellan dina rader. Jag har så många gånger önskat att jag hade ett magiskt spö, där jag med magins hjälp kunde hjälpa alla som har det svårt på någe sätt. Men då det inte finns någe sådant spö, så skickar jag i tanken den allra varmaste kramen till dig ikväll... och hoppas att den fyller dig med lite tröst mitt i det svåra. Varm varm kram..
mIMMI: Gulliga du... mitt hjärta blöder för den vännen. Jag vet ju att hon har en lång och svår resa framför sig. En stor kram till dig Mimmi, för att du tänker på mig... du vet, det är sådant som bär när man ska ta sig igenom. Å självklart, en stor stor kram i tanken till din kusins vän. Varm varm kram..
Skicka en kommentar