söndag 3 juli 2011

Här har jag stått...



... mest hela kvällen. I tanken har jag stått där, och hållit hårt i den trävita grinden, och sett ut mot det öppna havet. Just nu så kan jag inte öppna grinden... men det gör inte så mycket.. bara jag kan se havet där borta.

Så skrev jag igår kväll... idag är en ny dag... men min längtan till havet finns kvar.
..........

Hur ska den här sommaren bli? I en liten lägenhet, Carolina och jag, Sven-Erik som blir allt sämre, mamma som kämpar på... och i det inga semesterplaner som kan användas som en komma-bort-morot. Inte ha större perspektiv än så... än att jag har ju dagen idag. Å vara tacksam för den varje kväll jag går och lägger mig... sommar eller inte sommar!

Så vi fikar ofta på vår fina balkong. Carolina och jag. Fikar av det som finns hemma, pratar om det som behöver pratas om, gör låtsasresor till Stockholm... och gör sommar så gott det går. Å där har vi har en tomatplanta med två tomater på gång... och en liten fiskebåt som står på fönsterblecket. En fiskebåt som en dag ska ut på havet igen... har jag bestämt.

Så för nu... får den här sommaren bli varje dag jag får. Å när sommaren sen är slut, så ska jag vara så så tacksam om den bara innehöll fina balkongen... prat och drömmar... låtsasresor... och fiskebåten.

Då blir det en bra sommar...

........

I övrigt så har veckan varit och farit. Carolina har jobbat varje dag, och jag har varit på RK, och däremellan varit tillsammans med min kontaktperson. Vi har inte träffat så många andra... förutom besöket hos mamma och pappa igår... och att jag sprang på min bror och systerdotter på stan i fredags när jag var ute med min vän M (kontaktpersonen). Men jag pratar med mamma och pappa varje dag... och hör hur det går. Mamma har en livsgnista som få... och pappa en styrka som jag beundrar.

Tankarna på Sven-Erik... ja, de finns där oavbrutet... liksom det dåliga samvetet! Men jag måste vila lite i det... och hitta ord.

..........

Nu blir det påtår... på sommarbalkongen!!

4 kommentarer:

Kersti sa...

En dag kommer du att vara vid havet. Det är jag alldeles säker på. Och tills dess är det härligt att ha en balkong att sitta på och en dotter att fika med. Lycka kan vara två tomater på en kvist.
Jag har det så bra på torpet att jag nästan skäms. Vi bor mitt i skogen där smultronen lyser röda och det finns massor av blåbär. Torptrappan är det ända stället som fungerar någorlunda att surfa ifrån. Det är tidvis både kallt och myggigt men vad gör man inte för att hålla kontakt med sina vänner :). Kram

Lisbet sa...

Viktigt att ha en liten oas. Oberoende hur det är.
kram

Eleonora sa...

Ta bussen ut till Obbola så får du se havet på nära håll. Och med picknickkorgen på armen, så kan du stanna läääänge.

Elisabeth sa...

kERSTI: Tack, min vän! Ja, och jag är så tacksam för det också... att jag faktiskt har en fin balkong att sitta på.. och en dotter att fika med! Det finns många många som inte har det..
Å jag tycks bara se dig där på torptrappan! Å bara för att man kanske inte har någon prinsesstol att sitta i, så tror jag känslan är densamma... man äger ett slott! Skäms inte det minsta.. det är ju där, i ditt slott i skogen, som du hittar de skatter som ska bära ditt rike när hösten kommer. Varm kram..

lISBET: Ja, du har så så rätt, Lisbet... det är viktigt för ALLA att ha en liten oas... och oberoende hur olika livet ser ut för oss. Varm kram..

eLEONORA: Ja, men det var en bra idé min vän... problemet är bara att bussen inte går ut till havet. Man får gå låååångt ändå om man tänker sig få se lite vatten... Varm kram..