Vi är våra minnen...

( Mjölkerskorna Mary, Anna, lilla Ingela, och
min farmor Sally i en tid för länge sedan. Bilden
är tagen i "Boern", där Sven-Erik många år
senare började bygga vår stuga... den stuga
som sedan revs när han blev sjuk.)


... och nej, jag är inte dödeppad ikväll heller! Mer då, som min farfar brukade säga... fabelfull!

Mina minnen har kommit att bli allt viktigare för mig, kanske mycket beroende på att jag idag vet att det finns en sjukdom som kan ta ifrån mig varje endaste litet minne som jag äger... hur vårdande och starkt jag än vill bevara dem

När herr A flyttade in hos oss så skrev jag att jag ville bära våra minnen, mina och Sven-Eriks, för jag visste ju att han inte skulle få behålla dem. Å jag hoppas få göra det så länge jag lever...
Att inte få minnas vem man är... att inte få minnas det som gjort mig till den jag är... och att inte få minnas nära och kära... den fasan kan jag aldrig förstå för egen del. Men jag kan fullt förstå fasan att stå bredvid och se någon förlora allt detta... precis som Sven-Erik gjort nu.
Tack och lov så vet han inte längre... att man är sina minnen.

..........

Ett vackert minne av dagen är besöket hos mamma och pappa. Att få sitta tillsammans med dem och titta i min farmors gamla fotoalbum, och där pappa berättar minnen från sin uppväxt i Rajastrand, den stunden ska jag spara som ett av mina vackra minnen.

Sen dök resten av familjen upp... jag blev kvar en liten stund till... åt lite jordgubbar och glass... och gick sedan hem till en ledsen Carolina. Fast Jonas, hennes storebror, skickade med 3 mazariner till henne... så vi kunde fika lite gott tillsammans hemma sen. Hon och jag.

Mamma... ja, hon kände sig lite "off" idag, sa hon. Å hon såg lite trött ut... satt mest vid köksbordet. Men hon blev glad över alla besökare som dök upp..

..........

Pontus P blev ikväll attackerad av två smitande hundar... och nu har han haltat omkring och sett ynklig ut sen dess. Jag hoppas det har gått över till imorgon... och jag vet heller inte om det är så allvarligt, då han inte verkar kunna bestämma sig för vilket ben han ska halta på.

..........

Jag skulle egentligen ha svarat på mail... men jag glömde bort det ikväll igen... så jag gör ett nytt försök imoron. Förlåt för det. Nu måste jag sova lite...