En fin dag...

... har vi haft, Carolina och jag.
Varit på Röda Korset och fikat, hittat studentklänning på stan, och en fin väska till den.
Ätit gröt till middag, sett en film tillsammans ikväll, och nu är den fina dagen över.
Tack Gud... och tack Carolina för den goda latten som du bjöd på.

Mamma ringde hemifrån i eftermiddags. Hon fick permission från sjukhuset idag också... och hon var glad över det. Allt hördes bra... hon hade till och med orkat fara och klippa sig. Men min syster ringde senare, och berättade hur rosslig och tungandad mamma hördes när hon sen pratat med henne.
Så antagligen blev det, liksom i morse, mer urindrivande ikväll.


Idag läste jag en intervju med Marc Levengood. Jag har alltid tyckt om honom. En klok "mumintrollegubbe" som tycks ha en aldrig sinande ström av kloka tänk och varma tankar, både för livet, för sina närmaste, och för hela mänskligheten. Å för vilka han utstrålar stor kärlek och omtanke.
I intervjun sa han:
"Det finns mycket som är väldigt sorgligt. Men jag menar att vi som människor inte behöver finna oss i att låta det sorgliga besegra oss, utan att vi kan kämpa emot det. Antingen ensamma eller tillsammans. Å man kan börja i sin närhet, och se till att fok har det bra."

Så precis som jag skrev... kloka varma tänk... och jag kan bara hålla med honom!