torsdag 31 mars 2011

"Var inte rädd för mörkret, mamma"...


(Mamma sommaren 2007)

... var vad jag ville säga till henne, när hon igår berättade hur rädd hon är för nattens mörker nu. Att hon har teven på under nätterna... har den lilla lampan tänd... och är rädd för att sova.
Men "var inte rädd för mörkret, mamma"... är inget man säger till en liten mamma som är svårt sjuk, och som berättar om de tankar och rädslor som kommer krypande när natten kommer, och som är rädd för att dö.
Man säger... "Lilla lilla mamma, jag tycker så synd om dig... och jag kan förstå att du är mörkrädd... du har det verkligen så tufft nu... men du vet, det kommer att bli ljusare igen!"

Lilla lilla mamma min...

..........

Vi fick en fin stund tillsammans, bara jag och mamma, innan de andra ramlade in. Hon blev så glad när jag kom... med en fin kudde som jag hade hittat hemma, och en fin blå filt som jag köpt. Hämtade lite kaffe och kex till oss... och sen satt vi där, hon i sängen, och jag i fåtöljen, och pratade en bra stund. Prat och pepp... precis som det ska vara. En av mina finaste stunder ändå...

Jag hör mitt i all hennes oro hur glad hon hade blivit när läkaren berättat att hennes klaffar också hade varit angripna av bakterie, men tack vare mycket snabba insatser med antibiotika intravenöst, så ser hennes klaffar fina ut just nu. (Jag förstår den glädjen... för vem är inte rädd om sitt hjärta?)

Men hennes oro för den vätska hon hela tiden samlar på sig nu... och den förestående operationen... är befogad. Mycket. Vi pratar om livet... pappa... Carolina... vädret... hennes sjukdomar... och mycket annat som är viktigt.

Sen ramlar både Jonas med lilla familjen, och Kerstin, (min morbror Thords fru) in genom dörren... och det blir rushigt och roligt. Jag ser hur mamma skiner upp när dom kommer... hon fikar igen... och hon mår gott. "En underbar dag... precis så där som förut" sa hon när hon ringde igår kväll.

Å jag hoppas till Gud att hon var lite mindre mörkrädd i natt...

7 kommentarer:

Caja: sa...

Åh...stackars lilla mamman <3 märkligt....jag satt och skrev en dikt om just nattens mörker igårkväll...

kolla här: www.cajaspoesi.blogspot.com

Den skulle lika gärna kunna varit skriven av din mamma Elisabeth...

Varm kram/caja

Eleonora sa...

Det var en fin stund du fick med din mamma igår! Något som ni båda behövde.

Så vacker hon är på fotot!

Kram du fina Elisabeth!

Eleonora sa...

Titta in hos http://mormormu.blogg.se/ - ifall du skulle orka med att läsa den bok hon rekommenderar. Den finns nog på biblioteket att låna tror jag. Kram från Eleonora

Renée sa...

Du borde ha många stjärnor på himlen så snäll som du är... Hoppas din mamma slipper att vara rädd... Många kramar!

Herr Nilssons Fru sa...

Vad fint du skriver.

Kramiz Anki

Kajsa sa...

Din fina lilla mamma! Jag är åxå rädd för mörkret...men jag kan iaf sova. Å vad jag hoppas att din fina vackra mamma får sova ordentligt! Du är verkligen en fin dotter! Kram

Ruta Ett sa...

Varma kramar och tankar...alltid