onsdag 19 januari 2011

Suffléer och matlagningsprogram...

... är både tänk, och rubrik ikväll.

Allt mer så har jag börjat se alla möjliga matlagningsprogram på teven. Märkligt, tänker jag. Jag som aldrig varit någon vidare virituos i köket, och inte varit särskilt intresserad av det heller! I allafall inte i den klassen...
Men någonstans i detta kökskaos av kockar som pratar recept, har tusen kastruller på spisen, kokar ihop och garnerar, sauterar, bräserar... och ja, allt vad de nu gör... så finner jag någon slags ro.
Att det som började som ett kaos blev till någe tillagat färdigt, och som jag tycker ser så himla gott och fint ut. Så där som jag önskar att mitt liv en dag ska se ut. Gott och fint.

I ett av programmen ikväll så skulle de göra suffléer. Poff!!! Så var tanken där... mer behövdes inte... hos Sven-Erik.
Eller rättare sagt... den var först hemma hos oss i köket på Centrumvägen i Mellansel. Vi hade nyss flyttat ihop... och Sven-Erik skulle stå för middagen den dagen. Å minnet... hur han böjde sig ner, och tog fram något ur ugnen... jag som satt vid middagsbordet... och hur han sen, stolt som en tupp, ställde fram den fina och höga sufflén mitt på bordet... det minnet... just det lilla minnet... det är också ett av mina vackraste.
Men som alltid, varje evigaste gång i alla dessa vackra minnen nu... följdtanken blir alltid vetskapen om var han är idag. Å därför går det oftast inte så bra att tänka vackra minnen...

.........

I övrigt så försöker jag bara vara nu. Det är lite mycket, tycker jag... och skrivet blir lite som det blir.

Men för dagen så blev jag bjuden på "gofika" på NK av min bloggvän från Vännäs. Så himla gulligt gjort... och vad trevligt och "inputtande" det var. Tack snälla...

Idag har jag varit till Mamma... försöker så gott jag kan finnas där för henne nu. Det är svårt när någon nära blir allvarligt sjuk... och än svårare när man inte är så frisk själv. Pappa finns ju där för henne, men det är svårt för honom också.

Ikväll har Carolina varit ute och fikat med en gammal barndomskompis från tiden då vi bodde i huset på Gärdesvägen. Hon hade frågat hur det var med Sven-Erik nu... och Carolina sa sen till mig: "Mamma, jag berättade ju... hur det är med han nu, och så. Men det var som om jag pratade om nån annans pappa... inte MIN pappa... inte MIN Sven-Erik... inte han som finns här i hjärtat på mig!" Sa hon, och pekade på sitt hjärta. Å jag hörde hur liten hon lät... gråtet som fanns där.
Lilla, lilla gumman min...

Imorgon ska jag gå på RK. Det blir bra...

7 kommentarer:

Isabelle sa...

Det är något hemtrevligt över matlagningsprogram, jag förstår att du trivs framför dem. Vi får kanske ses någon gång och kocka ihop något tillsammans? Ha en fin dag. Stor omtankeskram.

Isabelle sa...

Oj vad det krånglar för mig idag :)
Kanske får du nu massa kommentarer. Eller ingen alls. Vem vet i teknikens förunderliga värld. Kram.

Renée sa...

Vad bra att du har hittat något som gör dig lite lugn i själen. Även om minnena gör dig ledsen så är det nog ändå bra att de kommer. Hoppas du blir en mästerkock efter allt tittande, då kan du bjuda oss på middag! Själv är jag superdålig i köket och tycker det är skittråkigt... Önskar jag skulle gilla det men ack, ack... Laga mat är för mig som pesten helt enkelt! Ha det bäst och sköt om dig! Många kramar från ett kallt och halt småland!

Anonym sa...

Jo men det är ju inte så konstigt om nästan allt påminner om honom, men vad svårt det måste kännas.....och vad stark du är!
Han kommer alltid att vara med dej, för han har ju satt bo i ditt hjärta!En stor styrkekram till dej du starka, goa, kvinna!

Anonym sa...

Bra beskrivet, det där med matlagningsprogrammen!
Hälsningar från Marie i Göteborg

Anonym sa...

Har precis läst boken "Ett CP-bra liv" av Jonas Helgesson. (han som även har skrivit "Grabben i kuvösen bredvid")En helt fantastisk bok. Så otroligt bra. Den har gett mig massor. Sanningar på ett otroligt klokt sätt. Läs den om du har möjlighet. Finns säkert på biblioteket.I slutet av boken så skrev han något som fick mig att tänka på dig. Han skriver om sitt liv så här "Om livet brottas med dig-boxas tillbaka. Jag har boxats tillbaka, lita på det. Jag har boxats så att jag har varit nere för räkning. Jag boxas fortfarande. Men att boxa sig fram genom livet kan om det vill sig illa sluta med att man får en knock-out. Det ingår ju liksom i boxningskonceptet. Ska jag orka boxas vidare måste jag ta time-out ibland,lugna ner mig lite, vila mig ifrån min envishet,vila mig ifrån min kamp för att ständigt ta mig ytterligare något steg framåt. För mig heter livets time-out tacksamhet." Och så skriver han vidare massor om tacksamhet, att vara tacksam för det lilla så att bitterheten kan vända i dörren.
Jag ber självklart för dig varje dag och skickar många kramar till dig mitt i DIN brottningsmatch. Hälsningar från Åsa

Ewa sa...

Hej vännen, det är underbart att finna något som får en att slappna av och bara "vara här o nu", matlagningsprogram, ett korsord eller en stund på hästryggen spelar ingen roll, batterierna laddas.....o det är det viktigaste :)
Kramar till Dej från
Ewa