onsdag 1 december 2010

Det blir inge vidare skriv här idag...

... jag har fullt upp med att planera för hur fantastiskt bra den här dagen ska bli... också! Nu ska jag strax släcka teven, som har pratat på, och varit sällskap sedan vi klev upp i morse. Sedan blir det en promenad upp till mamma...

Igår var jag till frissan.. och det blev bra! Men den där behövande "åhvadjagkännermigsnyggastivärlden-känslan", den lyste med sin frånvaro. Mamma var så dålig när jag kom dit... hon grät, och var så svag... orkade knappt sitta rätt upp. Så det blev ambulansen igen... och det blev en orolig eftermiddag på RK.
... men igår kväll ringde hon mig, och kvittrade som en sol. De hade inte hittat någe akut fel - så då ville hon bara hem igen. Å då jag vet en av hennes största rädslor nu... att måsta åka in på sjukhuset... så förstår jag hennes kvitter i telefon. Lilla mamma...

Tack Gud.

Kanske skulle man hitta på att baka någe i eftermiddag...?

..........

Gamla dagböcker är inte bra, känner jag... inte än. Dumjag hittade en sådan när jag letade efter miniräknaren nyss...
"Hur ska framtiden bli"... skriver jag våren 2006.

5 kommentarer:

Renée sa...

Jag förstår dig, har oxå gamla dagböcker som jag inte vill läsa... Vad som slår mig när jag råkar läsa lite är hur ledsen jag alltid var... Numera är jag sämre än någonsin och har ett otroligt jobbigt liv om man jämför men numera mår jag hur bra som helst! Märkligt det där...
Hoppas din mamma mår bättre, kram på dig!

Camilla sa...

Vilken väldans tur det är att man INTE vet vad framtiden har i sitt sköte! Man hade kanske hoppat i havet direkt istället?!
Ha en fantastisk dag
Kram

Anna-gravid i vecka 26 sa...

Det låter som att du känner press på hur dagarna ska bli. Mår du dåligt behöver du inte alltid försöka få till en bra dag. Man måste få ut sina "må dåligt känslor" också och inte lägga locket på. Kramar!

Kajsa sa...

En riktigt stor kram får du i dag!

Elisabeth sa...

rENÉE: Ja, jag förstår precis hur du menar.. men kanske är det så att man alltmer lär sig att leva med det svåra? Att man är en stark människa, menar jag... du är det ju verkligen, vet jag! Med mamma är det som en berg- och dalbana.. ena dagen lite bätte, och andra dagen sämre. Vi tar en dag i taget... Varm kram..

cAMILLA: Nej, det har du verkligen rätt i... tur man INTE vet! Fast jag hade nog inte hoppat i havet i vilket fall som helst.. tror jag iallafall! Ha en fantastisk dag, du med! Varm kram..

aNNA-GRAVID I VECKA 26: Nja, det är nog mera så som jag brukar skriva att man kan inte förhindra att sorgens fåglar flyger över ens huvud, men man kan förhindra att de bygger bo där! Jag måste helt enkelt, försöka att göra det bästa av det liv jag har fått... oavsett hur det ser ut. Men du har helt rätt i att man måste få ut sina "må dåligt känslor" också! Men här får de komma i små portioner, känner jag... Varm kram..

kAJSA: Åh, tack! Den värmde, och den värmer än... och en lika stor kram i tanken tillbaka till dig! Varm kram...