torsdag 25 november 2010

En tröst i natten...




... i tanken till min mamma, och alla ni som har det svårt där ute.

Mamma ringde ikväll "bara för att säga god natt". Hon gjorde det igår kväll också...
Hon har aldrig gjort det förut.
Tack älskade lilla mamma...

Igår ringde hon och lät så... ja, trött och lite ledsen. Så jag åkte dit och hälsade på...
Hon behöver allt vad pepp och stöd heter nu.. hennes hjärta går inte bra.

Men som jag sa till henne både igår, och alldeles nyss: "du behöver int´va ampen, stinta!" , så är det ju alldeles självklart att hon snart blir piggare igen. Hoppet.

Gud, du vet ju... det är nog mycket ändå nu.

1 kommentar:

Unknown sa...

En sån fin tröst...med allvarlig ton, och ändå, med glimten i, hoppet, som absolut är det sista man ska överge ♥

Du vet att jag ofta känner igen såå mycket från mitt eget liv, i det som Du skriver...och så är det nu också.
Jag minns, när min svårt cancersjuke pappa ringde, och jag blev rädd, och trodde att han var sämre...och han sa: Jag vill bara höra min älskade dotters röst, idag också ~~~

Och den där stunden, när vi grät stilla tillsammans...mina tårar på hans tröja, hans tårar över mitt långa hår...och vi bestämde oss, för att aldrig överge hoppet...

Jag håller tummarna för Din lilla mamma, hårt, hårt, och jag tror alldeles säkert att hon kommer att bli lite bättre, snart igen ♥

Kramar om i vinternatten
Eva