tisdag 5 oktober 2010

Halv åtta hos mig...

... så stod jag mitt i disken!
Så "Halv åtta hos mig", ett av våra favoritprogram nu, fick relateras av Carolina från vardagsrummet till mig inne i köket. Det gick det med... för ikväll, när jag gick från RK, så bestämde jag att från och med nu... oavsett hur sent det blir... så ska vi äta riktig middag! Slut på Risifrutti och macka, fil och flingor, gröt.... de dagar jag är på RK.
Ikväll blev det kokt torsk med spenatstuvning, och kokt potatis till.

Vi behöver äta ordentligt. Speciellt Carolina....

Sen skulle jag skriva någe mer... någe viktigt... och nu får jag leta lite i minnet... vad var det nu? Jo, just det...

Igår morse (finns det ordet...morse?) när Carolina och jag gick till vårdcentralen för att prata om Carolinas dåliga järnvärden, så tvärstannade hon mitt i backen...
"Såg du?" frågade hon, med huvudet halvt vänt mot bilarna som passerade oss.
"Nej, vad då?" frågade jag. Men följde hennes blick...
"HBZ..." sa hon bara. Lågt.
"HBZ... jaha?" hann jag fråga innan jag också såg... och förstod. Såg bakändan på den vita pickupen som nyss kört förbi oss.
"Var det pappas gamla jobbarbil?" frågade jag. Å lika låg blev min fråga nu...
"Ja..." var allt hon svarade.
Vi blev bara tysta båda två. Å vi gick så en bra stund... tysta... då minnet av Sven-Erik sittande i sina blå HSB-kläder, i just den bilen kom så nära. Precis som om vi skulle ha sett honom sitta där alldeles nyss...
Det var svårt. Mest för Carolina, vet jag...
Men efter en stund så började vi prata om annat. För det är ju så man måste göra...

..........

Nej, nu orkar jag bara inte skriva mer... jag kan knappt hålla ögonen öppna. Å jag tänker på min vän M:s ord... att nu gäller det inte bara att överleva, Elisabeth... nu gäller det att börja leva också!"
Hon har så rätt... men det tar så otroligt mycket energi att hela tiden balansera mellan att överleva och leva nu. Så är det... vardagen som jag har nu... den nya varje dag.

Å jag hoppas hoppas att jag inte behöver ha några mardrömmar inatt... det har varit lite mycket av dem nu ett tag. Men jag ska ju premiärsova i mitt nya täcke ikväll... och sådant mys måste väl hålla mardrömmarna borta, tänker jag.

3 kommentarer:

Isabelle sa...

Hade det varit jag hade jag parkerat i soffan och låtit disken stå haha...
Så klokt av dig att besluta om riktig mat. Tror att middagarna ger så mycket mer då, inte bara i form av näring utan även av mys och känsla av måltid.

Dina rader om att leva, inte bara överleva får mig att tänka på en bok som gav mig mycket en gång. Den heter "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" av Anna Kåver.

Hoppas nattsömnen var god och att du får en riktigt fin dag idag. Stor kram!

trollmor sa...

Brukar också se Halv åtta hos mig.
fast på sista tiden har jag inte hunnit.Det är viktigt med mat och att äta rätt. Pröva och gör så det blir över mat till de dagar som du jobbar på RK så då tar det inte så lång stund att stå med maten. Så gör vi här hemma.Gör en paj tex så är det bara att värma den.
Försöker med matlista och det är så skönt numera för då vet alla även dom som kommer förbi tex sonen vad vi hade tänkt äta. Jag tycker det är skitjobbigt att tänka ut mat. Igår blev det crepes med tonfiskstuvning och nu räcker det en vända till. Idag blir det köttfärssås och makaroner och det brukar räcka även till lunch för mig på jobbet.Min farmor brukade säga att mätta magar är glada barn och det ligger något i det.
Söndagar brukar jag oftas laga två rätter just för att underlätta inför veckan som oftas är thigt.
Det går lite i vågor det där med mat. Men jag brukar känna att om jag äter dåligt så blir jag så sugen på annat skrot som fika bröd .godis kvällsmackor osv.
Nä nu måste jag försöka börja min dag.Må så gott
kramis ewa

Ruta Ett sa...

Anna Kåvers bok har jag läst och den är verkligen bra. Den handlar mycket om acceptans. Den rekommenderar jag varmt.
kramar....