... så tar hon på sig stövlarna och vandrar upp mot skogen. Som hon gjort så många gånger förut. Den här gången hittar hon ingen svamp.. och med korgen tom så vandrar hon hem igen. Besviken. Hon tänker att hon ska försöka imorgon igen...
Med en djupare tanke så tar hon på sig stövlarna, och vill vandra upp mot skogen. Som hon gjort så många gånger förut. Den här gången går det inte... värken blir för svår... och med korgen tom så stannar hon hemma igen. Besviken. Hon tänker att hon ska försöka imorgon igen...
Hur många gånger har inte jag... utan någon djupare tanke... tagit på mig stövlarna och gått upp mot skogen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Detta berörde mig djupt... Oftast när man är "frisk" så tänker man ju inte på sådana saker. Min vän och jag pratade i telefon och hon sa att det är ju så svårt för henne att förstå min sjukdom eftersom jag är JAG ändå. Det är ju himla skönt för jag vill inte att folk bara ska förknippa mig med min sjukdom!
Nu har jag haft ett par dagar så detta monster riktigt har satt klorna i mig. Jag accepterar och ger mig helt enkelt... Ändå är jag så tacksam för varje dag. Jag har världens tur som har en så bra doktor, en underbar familj och världens goaste flicka... Vem bryr sig om en skitsjukdom då? Jag kan ju ta en tablett, det kan inte din man...
Tack för att du finns! Många kramar...
Skicka en kommentar