onsdag 29 september 2010

Meningen med livet....

håller jag fortfarande på att försöka lista ut.
Mitt i livet... mitt i alla omkullkastade drömmar... mitt i insikten om att man hunnit halvvägs... och mitt i en Elisabeth som inte har den minsta lilla ledtråd tilll vart livet ska leda henne nu... då, precis som om någon tände en lampa, så ramlar den där meningen ner i huvudet på mig... Vad är meningen med just mitt liv?

Att det finns en mening, det håller jag benhårt fast vid. Men vad??? Vad är det tänkt att jag ska ha uppnått den dagen jag går härifrån? Å ska jag måsta vänta tills evigheten innan jag får insikt om varför just jag kom till den här världen?
Jag skulle önska, de få gånger jag vågar vända mig om, att jag kunde se någon tråd.. en röd tråd, en ledtråd... ja, en tråd av vad som helst som kunde få mig att se lite klarare. Något som jag kunde bygga vidare på nu.... meningen med livet som är kvar, tänker jag.

Det är ett viktigt tänk när man måste börja om. Viktigast kanske... att se att allt ändå hade en mening.


Men idag har jag iallfall kokat blomkål för första gången i mitt liv. Å inte för att jag tror att meningen med livet var att jag skulle vänta i 50 år för att börja koka blomkål... men det känns lite som ... " herregud, snart 50 år och man har inte ens gjort det?? Kokat blomkål.
Men jag tänker... och ler lite nu... det finns väl en mening med det också.... typ!

8 kommentarer:

Anna sa...

Jag tror att vi alla har ett bestämt syfte med våra liv. Alla kan vi lämna avtryck under den tid vi lever. Jag har funnit mitt syfte och det är att hjälpa andra. Kanske har du något sådant med även om du inte tänkt på det?

Renée sa...

JAg brukar tänka att meningen måste ju vara att man ska lära sig något av livet. Att liksom bli klokare... Jag hoppas att jag har blivit det iallafall. På något sätt så känner jag mig iallafall som att jag på något sätt har hittat MIN mening med livet. Att bara vara jag kanske...
Jag brukar tänka att om man inte hade det jobbigt i livet så skulle man inte uppskatta de små tingen. Kanske är det därför jag blev sjuk, för att lära mig att uppskatta??? Tänk om vi visste svaren...
Jag önskar dig en underbar kväll, kramis!

Nina Lindh sa...

Jag vet inte om det alltid är till någon nytta med att veta vad ens liv är till för nytta... egentligen. Ibland kanske man bara har sitt liv för sin egen skull. Om du förstår hur jag menar...

Di sa...

Du har satt barn till världen, du har älskat och älskas och blivit någons barn en gång i världen, det är en mening med det också, glöm inte det! :)Du har barnbarn, du har en betydelse för dem som farmor, kanske du en dag blir mormor också :) du har funnits till för dina barn, dina föräldrar, SE och det kan vara en mening i livet...du har säkert gjort väldigt mycket som varit en mening med livet som gjorde att just du föddes till den här världen..och på 50 år har du hunnit mycket, tror jag iaf..och du kommer att göra mycket mycket mer...Krrrrrrrrrrrrrrrraaaaaaaaaaaaaaaaaaaamar! Blomkål är gott och någon gång ska vara den första! ;)

Micke G sa...

Ja vad är meningen?
Tvistar de lärde om också du.
Sen så nästa fråga. Varför just vi?

Har själv ryckt upp mig nu då jag funderat i kväll. Men meningen med det hela fattar jag inte ändå!
Min nedstämdhet har nu fixat sig då vi nu äntligen fått personliga assistenter.

Fast blir nog svårt för mig att vänja sig vid att ha folk hemma här som jobbar med min sambo.
Men å andra sidan så får ju jag hjälp med städning o såna saker o slipper att göra allt själv.

DU här blir det julstädat som fan innan det är klart *L*

Ännu en stor kram till dig

Micke

Unknown sa...

Meningen med livet...just nu fnissar jag gott åt det här med blomkålen :-)))

"...Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm...en droppe som faller i tidernas ström..."

Det här livet ser jag som en parentes i någonting mycket större än såhär.
Just inatt, under min vandring så såg jag någonting droppformat fara över himlavalvet i hög hastighet, ensamt bland stjärnorna.
Oavsett vad det nu var för någonting, så kände jag mej mycket liten som nattvandrande människa på jorden, och samtidigt kände jag den ofantliga oändlighetens närhet...där jag ingår med mitt lilla liv...

Den röda tråden i Mitt liv, är att det finns ett öde, en massa pusselbitar som faller på plats...och att jag är född till att vara en ensamvandrerska genom tiden och rummen, oavsett relationer...

Nu måste jag sova, jag är såå trött...och egentligen har jag så mycket att göra klart inför morgondagen, sortera papper, tankar, nycklar och jag vet inte allt...men jag tänker kura ihop mej och sova istället ;*)

Känn inte att Du måste snabba på med mailet goa vännen min...


KRAM ♥
från Eva

Eleonora sa...

Gå till Biblioteket och se om du kan låna Elisabeth Gilberts bok; "Lyckan, kärleken och meningen med livet". Kanske kan den ge dig flera svar på din fråga.
Varm kram

✿Ewa sa...

Jaa, vad skönt det vore om man såg vad den röda tråden ledde till. Vad meningen är med just mitt liv. En vän sa igår att det är först när man bildligt talat får en -smäll på käften av livet, som man börjar fundera på meningen med det.

Jag är övertygad om att det finns en mening med livet. Men vi ser den inte i från början. Och det är nog det som är meningen annars skulle vi inte orka. Kanske ge upp kärlek, vänskap, jobb, relationer innan de ens har dykt upp. För att vi vet att det kommer att bli si eller så.

Kanske ska du göra som en ung vän till mig har gjort. Hon har sammanställt dikter som hon har skrivit på sin blogg så att det nu precis är BOKEN, den allra första klar. https://www.vulkan.se/. Jag tänker att du kan sammanställa, av dig utvalda bloggskriv. Det blir en fin bok trots otrolig smärta. Du skriver så vackert! Och den behövs!

Hjärtinnerliga kramar