torsdag 26 augusti 2010

Ofta så säger jag...

... till Carolina att VI är starka. Att VI har klarat av så mycket svårt... att VI klarar av varje dag... att VI har fixat, och VI fixar det hittills. Som för att peppa oss..

Men så tänker jag nu.... vilka vi? Hur mycket hade vi egentligen fixat om vi stått här alldeles ensamma? Inte ett dugg, ska jag säga. Eller iallafall, så mycket mycket sämre...

Tillsammans. Det är ordet. Ni alla därute som hjälper och stöttar, peppar och finns där.
Tillsammans. Ni är alla en länk på min kedja... den som gör att jag/vi faktiskt klarat av det så här långt.
Tillsammans. Varje en av oss är en bärande länk på livets kedja... där vi är alla beroende av varandra.. och när det händer att en länk blir lite svagare... då får vi andra bära lite starkare.
Tillsammans...

Idag gick Carolina till skolan med nya block, pennor, sudd, linjal, mappar... som VI inte har fixat! Det har andra länkar gjort.... tillsammans.

Så ett mycket mycket mycket MYCKET stort tack till alla er som förstod. Å ni vet... inte en endaste mamma i världen kan låta bli att känna hur mycket hon älskar de människor som bryr sig om hennes barn så vackert. Så från ett mammahjärta... med all min kärlek... tack till er...så länge jag lever. Tack snälla snälla ni...

..........

I ett paket låg det ett brev. Hon skrev bl a:

"Jag började läsa din blogg för något år sedan. Jag började läsa den på grund av att min mamma också har Alzheimer och jag kan känna igen så mycket i det du skriver. Din blogg blir en slags bekräftelse på mina egna tankar och känslor. "

Å aldrig för att jag någonsin kommer att förringa minsta ord eller handling som givits mig av omtanke... så var det här ord som jag tog emot som en mycket vacker gåva. Jag blev glad... och stärkt i min önskan att jag kanske också kan få vara en liten länk för någon.
Tillsammans. Tack Sara...

6 kommentarer:

Renée sa...

Även om det är många som läser din blogg utan att ha någon koppling till Alzheimers så tror jag att du berör ändå. Som människa känner man ju om någon mår dåligt och din oro och ångest väller ut ur skärmen. Du berör mig, väldigt mycket!!!
Många kramar!
(ps. skönt hon mår bättre.)

Sara sa...

Gulle dig! Vad glad jag blir att paketet kom fram! Hälsa Carolina! Pratade just med min pappa och han berättade att personalen nu måste mata mamma.... Många kramar Sara

Ruta Ett sa...

Varenda en av oss läsare som själva är mammor, vet hur du känner det. Barn är allas och kan man hjälpa, så gör man det. Det finns inget annat.
Det var så härligt att läsa din text om hur mycket man kan åstadkomma tillsammans - och hur mycket glädje man kan sprida med små medel.
Det är inte sant det som sägs att "ensam är stark"!
Varma kramar, oändligt...

caja sa...

Jag skulle vilja vända på det och säga; Tack för att du finns för oss! Tack!
Kram från en mamma till en annan/c

Di sa...

små saker som ger stor glädje till andra, det är som dina ord! :) du ger och andra ger tillbaks, varma kramar till dig!

Vida sa...

Oj, jag ligger väldigt efter med mitt läsande och blev kall när jag läste om Carolina, tycker nog allt att hon ska ta emot en blodtranfusion om de fortfarande tycker det... det kan ge henne den extra styrka hon behöver och hon har ju förlorat en del.. emn det akuta kanske är över (jag har ju som sagt missat allt). Bra att läkaren tog det på allvar.. förresten, kom på.. jag är blodgivare men äter aldrig mina järntabletter för min mage klarar inte det.. jag har några kartor liggande.. OM ni skulle behöva så skriv en rad hos mig, jag skickar gärna över dem.. hos mig gör de ingen nytta.... jag vet att ni har nu men om utifall att...

Varm kram från Liv