... finns en kraft starkare än oss själva. Det gäller bara att söka djupt, djupt i sitt innersta... så finns den där.
När det kommer stunder eller dagar av tvivel på den egna förmågan, den egna styrkan att orka, eller oro och förtvivlan för framtiden... så finns den där.
Det gäller bara att hitta den... och hålla fast vid den.
Tron på mig.
Någon gav mig precis det här livet... och denne någon skulle inte ha gett mig det här livet om jag inte skulle ha klarat av det.
Någon vet.
Å i det ligger kraften. Livet är en gåva som har getts mig att förvalta. Många kanske inte har något himlatänk att hålla fast vid, men då jag tror på Gud, så vet jag ju vem denne någon är. Men lika väl så kan det för någon annan vara livet självt som tror på en... urtidernas moder... stjärnorna... ödet... eller kanske ingenting alls. Huvudsaken är att man någonstans inom sig hittar denna kraft... att det finns en mening med allt. Denna kraft av trygghet..
Någon, eller något, vet att jag fixar det här.
Någon, eller något, tror på mig.
Ska då inte jag tro på mig... och att jag fixar det här?
..........
Fast somliga dagar och stunder får man då verkligen dyka djupt, tycker jag. Som ikväll... min oro för mitt högeröga... det som jag har opererat... det som nu sticker och skaver... har gjort det sedan igår... varför gör det det? "Tänk om näthinnan lossnar igen... tänk om jag får ännu mer gråstarr... tänk om det är någe stort fel... tänk om jag blir blind... tänk om..." och så blir jag arg på mig själv för att oron finns där, och jag sitter och jagar upp mig. Men just detta... att bli blind... har i hela mitt liv varit en av mina största fasor.
Å det är då jag måste djupdyka... hitta det jag vet finns där... och sen hålla fast så hårt det går. Å om några dagar så är det säkert bra med ögat igen... hoppas jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Tack för dina rader, min vän, för att du tittade in hos mig fastän ditt öga är eländigt nu...
Jag hoppas av hela mitt hjärta att det blir bättre med ditt öga, och jag känner igen den där oron som liksom vill tränga sig på.
Du skriver som alltid, såå klokt.
Och visst bär ens tro.
Och jag tycker om, att få dela den känslan med dig, genom dina ord som speglar mina egna tankar, och känslor så otroligt mycket.
Nu ska jag sova en liten stund.
Det är snart morgon ;*)
KRAM från Eva
Snälla Elisabeth - gå genast till doktorn med ditt onda öga!! Kanske behöver du bara en snäll droppe som hjälper dig att bli bra.
Tron på en starkare kraft - vad det än må vara - kommer för de flesta kanske först i och med olika livsupplevelser. Att kunna gå djupt in i sitt innersta är inte heller allom förunnat. Tvivel - ja det kan nog alla drabbas av någon gång - men med en tro på sig själv, trygghet och stabilitet omkring sig - kan man nog övervinna rätt mycket. All lycka önskar jag dig i dina goda ansträngningar.
I övrigt kan jag instämma med Bloggblads klara uttalande - hon är en klok kvinna har jag förstått.
Allt gott denna onsdag och kram till dig och Carolina
Hoppas att ditt öga blir bättre....Nu drar jag till Norge en försöker höra av mej därifrån Kram till Er båda
Kolla om du har Struma! Min mammas ögon stod ut o skavde och hon fick dubbelseende av sin struma!
/Karin
Men usch, är ögat eländigt nu igen! Det måste bli bra snart.
Det låter skönt för dig att ha denna någon som tröst.
kramar...
Tron på mig...visst kan den vara svår ibland, mycket svår till och med. Men vi lever ju, alltså ÄR vi...och vad vi gör med detta är ter sig väldigt olika, dag för dag, timme för timme. Vi skulle nog lite till mans behöva lite mer av den där "tron på mig"
Tack för dina fina ord i min blogg, de värmde oerhört mycket ska du veta.
Styrkekram//c
mORMORSHEM: Ja, det här med ögat känns lite oroligt. Men det finns så mycket annat som oroas för i livet nu, så jag dumdrar mig i det längsta för att behöva gå till doktorn! Dumt..ja visst, men det är som det är. Man får stoppa undan... du vet! Tack, min vän, för dina ord... det bär oerhört mycket när man hör att någon delar ens tanke. Hoppas du har fått sova bättre i natten som var... Kram..
eLEONORA: Ja, jag vet, min vän! Men jag dumdrar på det i det längsta... du vet, det finns så mycket annat som oroas för.. jag orkar helt enkelt inte tänka på att det skulle vara någe vajsing med ögat också!
Att gå djupt in i sitt innersta... jag vet inte, men kanske gör man det först när man blir tvungen. När man verkligen behöver den där urkraften...
Hoppas ni har det lite svalare idag.. här väntar vi på regn! Kram..
bITTAN: Goa lilla ex-svägerska och fusksyster... var bara så himlens rädd om dig därborta i Norge. Jag vet att du kämpar på, och försöker tjäna lite extra nu, men tänk lite på att försöka vila också när du får möjlighet. Tänker på dig... Kram..
kARIN: Nej, men fy så hemskt för din mamma! Nu tror jag väl inte att jag har någon struma.. men då jag har opererat ögat både för näthinneavlossning och gråstarr, och aldrig någonsin gråter några tårar från det ögat sedan dess, så tror jag, eller försöker hålla fast vid, att ögat helt enkelt är för torrt för att må riktigt bra. Men tack snälla för din omtanke... och hoppas att din mamma kunde få all tänkbar hjälp för sin struma... Kram..
rUTA ETT: Ja, men visst är det väl bara skrutt med svenska folket?? Nej, men jag får väl avvakta lite, och hoppas på att det blir bättre. Å det känns liiite bättre redan idag, tror jag...
Sen att ha en tro... om inte annat på sig själv och sin egen förmåga, det är nästan livsviktigt när det går tungt.
Idag är det Magdalena som har namnsdag, men jag gissar att du visste det, min vän... Kram..
cAJA: Kloka ord från dig, min vän... för så är det ju också... timme för timme ibland! Och när tiltron alltmer urholkas efter att ständigt behövt användas... ja, då måste man hitta någonstans att fylla på. Vad glad jag blev om jag kunde värma lite.. tack snälla! Kram..
Skicka en kommentar