... och ska klara sig själv, då är det inte lätt när ens pappa ringer på dörren och han står där med en matkasse. Då vill man bara skämmas...
Men så var det iallafall här igårkväll.... jag hade pratat med mamma tidigare på dan... hörde att hon mådde bra... börjat gå lite med rollator... de skulle ta stygnen idag... hon fick fortfarande lite morfin och annat... och hon lät hoppfull då hon nu tyckte att det gick åt rätt håll.
Hon frågade vad vi gjorde... och jag berättade att vi varit på biblioteket, och nu var på väg hem för att fixa oss lite fika. Hon undrade om vi inte hade fikat på stan... å nu så här i efterhand så känns det fortfarande så skämmigt irriterande att det slapp ur mig... "nej, du vet, har man bara sex kronor på banken så är det nog bara att gå hem och fixa till någe... jag har inte ens nån mjölk till på fredag... och ja, det är som det är... men det får gå det med."
Å så försökte jag hurta till det där sista... då jag redan börjat ångra att jag sagt någe... och för att min oro inte skulle bli hennes... hon har nog ändå... och jag visste ju att det skulle få lov att gå ändå.
Igårkväll stod pappa, som sagt, utanför min dörr med en matkasse, och lite pengar. Å framförallt... tre liter mjölk!
Först förstod jag inte varför han kom... kanske skulle han berätta om mamma... eller kanske ville han bara lämna några utlästa tidningar från henne. Men när han ställde upp matkassen på bordet och sa: "Varsågod... här är lite så ni klarar er till på fredag..." då visste jag ju.
Å jag skämdes då (och jag skäms nu), för när man står där och packar in mjölkpaketen i kylskåpet så känner man den där tunga inte-klara-sig-själv-känslan som måste sväljas bort för insikten att vi nu faktiskt klarar oss till på fredag. "Inte råd att vara finkänslig", kan man också säga.
"Tack för att du finns..." sa min mamma igår på telefon. Det betydde mycket...
"Tack mamma och pappa..." säger jag.
..........
Nu vet jag att det finns de som tycker att jag skulle skämmas bara för att jag skrev det här... att skriva om dålig ekonomi, eller bra ekonomi också för den delen, brukar av många uppfattas som stötande och fult.
Men efter att ha funderat... och trots att jag med all säkerhet kommer att få anonyma kommentarer igen... och efter att ha bestämt att inte bara spara det som ett utkast... så väljer jag ändå att lägga ut det jag skrivit.
De som kan läsa mellan raderna förstår ju vad jag egentligen skrev om... omtanke från någon som betydde mycket. Sen tycker jag ju egentligen inte att man ska behöva skämmas för ordet pengar... har man pengar så har man pengar, och har man inte pengar så har man inte pengar. "Gläds med de som skrattar... gråt med de som gråter... och så får vi väl hjälpas åt", brukar jag tänka. Fast det funkar lite sämre när det gäller mig själv då....
..........
Nu ska jag gå och köpa ost... och bädda. Det blir nog en kojdag idag...
Men ikväll ska vi festa på thekakor och se på SommarErnst!
Ögat lite bättre, tror jag...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Det är lätt att säga att man inte ska skämmas för att man behöver hjälp och att inte ha pengar. Vi kan alla när som helst hamna i en sån situation och det ska man inte behöva skämmas. Men numera är det så att man blir ofta bedömd över hur mycket man har på banken och inte för den man är.
Din/er situation är inte självförvållad och då finns det faktiskt ingen anledning att skämmas.
Skönt att du får hjälp av någon nära...
kramar...varma...och innerliga
Ja nu får du en anonym kommentar från mig!
Det är klart att du gör rätt i att skriva som det är. Inget att skämmas för! Och det är väl självklart att dina föräldrar hjälper dig. Inte ska du skämmas för det heller. Du är ju en fin dotter som gett dem barnbarn och mer därtill. Så du har ju också givit dem något. Man hjälps väl åt.
Hälsningar från Marie i Gbg som läser din blogg och tycker om ditt sätt att skriva.
Hej Elisabeth!
Jag ser vad du skriver mellan raderna...och förstår. Vi är bara människor...vi är skapta till att ha alla dessa skiftningar i tankar, handlingar och tillvaro tror jag...
Hittade nåt tänkvärt till oss:
"Människan är blott ett hittebarn i kosmos, övergiven av de krafter som skapade henne"
Carl Becker
Styrkekram till dig//c
Nej!!! absolut inte skämmas, för att du skriver om det här. Var stolt istället, det är väldigt längesen jag kommenterade (eller ens läste)något blogginlägg men ser dom och skummar igenom överskrifterna då och då och du ska veta att jag stannade till direkt och läste hela denna med en rysning och samtidigt ett välbehag. Det här är något som verkligen berör och du ska vara stolt över både din känsla och din förmåga till öppen- och ärlighet. Kram till dej.
Det var snällt av mamma och pappa att tänka på dig.Och att du blev glad förstår jag. Klart man får lov att ta emot hjälp av sina föräldrar, det är väl inget att skämmas för. Men att du ska behöva ha det så precis med slantar - det tycker jag är förskräckligt. Dum fråga och som jag inte har att göra med - men erhåller du vad rätt belopp från F-kassa eller om det är A-kassa. Kanske skulle du ansöka om tillägg?
Om det kunde falla ut en högvinst till dig ... den skulle sitta bra!
Jag tänker på dig och tycker du är strong som lyckas med konststycket att hushålla på snäv budget. Många varma kramar från
Eleonora
Jag tycker inte att du ska skämmas för att du skriver om dålig ekonomi. Det är ju så det är så varför ljuga eller förtiga? Du förmedlar ju att även om man har dålig ekonomi och andra svåra bekymmer så finns det ljuspunkter och glädje och du får i alla fall mig att uppskatta att jag kan köpa de där 3 litrarna mjölk när jag vill utan att fundera på om jag har råd. Skriv på som du gör för du är bra.
Du förmedlar verkligen mycket starkt, och väldigt fint, genom dina ord... ~ljuset som också kan finnas i skymningslandet~
Och så ser jag framför mej hur du, och Carolina njuter gott av thekakorna med ost på, och glasen med mjölk i därtill ~~~
Vill önska dej en god natt.
Här susar nattvinden halvvilt runt husknutarna, och jag ska ut en sväng med vovvar, och kattgrus...
KRAM från Eva
Tänk så här: Detta och mer hade du gjort för din dotter, precis så är det för dina föräldrar. Jag tänker så när min mamma hjälper mig med en massa praktiska saker, som jag tycker att jag själv skulle orkat, men inte gör pga sjukdom.
Lite lättar det samvetet i alla fall.
Kram
Annelie
Jag menade att du har gett dina föräldra barnbarn naturligtvis.
Marie
Ville bara kika in till dig med en önskan om en skön helg! kram//c
Snälla fina du, skäms inte för att du skriver om dålig ekonomi, brist på pengar och liv...jag skriver om det och måste få göra det för att överhuvudtaget kunna orka, andas och fortsätta leva, kämpa osv.
Förstår din känsla av att inte klara sig själv, den är inte rolig men ändå så klarar du dig och vi är så dumma vi människor som lärt varandra att det är fult att ta emot hjälp när vi istället borde stötta och hjälpa varandra mer.
Ha en fin helg/Fideli
Skicka en kommentar