... igår. Jag låg hela eftermiddagen. Jag är bättre nu. Lite huvudvärk och trött... men bättre.
Kanske har jag ätit eller sovit för dåligt... det har varit lite dåligt med det ett tag.
Kanske är det kroppen som inte orkar förlora en hel värld...
Men jag ska ringa doktorn till veckan. Å jag ska försöka gå på RK idag...
Jag känner mig arg och besviken över mig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Ja, min vän, så är det nog, att kroppen larmar...
Du får försöka att se det som någonting positivt ändå, och lägga in ~mer vila~
Och med ~mer vila~ så menar jag stunder av ro, där du på något sätt lyckas tona ner din inre stress i det faktum att du faktiskt har förlorat så mycket som du har.
Jag vet inte hur du ska göra. Det enda jag vet är att svaret också finns någonstans inom dig, och att om du bara blundar, och andas in, och ut lagom djupt, sådär som i en befriande suck...så kommer din vägledning. Kanske genom din tro...du vet, Gud bär oss, i de svåraste stunderna, även om man kan känna djupaste förtvivlan, och nästan känna sig övergiven.
Du har en helt otrolig förmåga att kunna sätta ord på varje liten del av alla dina tankar och känslor.
Och när jag ~läser~ dig här i din vemodsvackra blogg, för ditt vemod och din kärlek till SE, och eran dotter, är ju det centrala...så framgår det ju klart och tydligt i varje rad, att du överlever dagen, men saknar att leva dagen...mycket. Så som det var en gång...
Hoppas att din stund på RK kan bli i ett gott givande idag, och att du får fortsätta att känna dig bättre från yrseln.
Arg och besviken på dig själv, för att din kropp inte orkar med som du vill, ska du INTE vara.
Du gör varje vaken stund, mer än allt du kan och förmår för att överleva det här svåraste, svåra.
STOR KRAM ♥
från Eva
Ett bakslag då och då får inte sabba allt. När jag är ledig, som idag, blir jag ofta besviken över att jag är så trött och seg som om jag vore 100 år. Känns ibland som bakslag från min väggen-tid.
Just nu sitter jag och tittar ut mot snö"stormen" och funderar på om jag ska lyda mitt bättre jag, som säger att jag blir piggare av att gå ut, eller mitt sämre jag som skriker: SOFFA!!!!
Förnuftet säger: du hinner både och Marianne...
Du måste vara rädd om dig! Det är bra att kroppen säger ifrån, annars skulle du nog gå tills du stupar och det duger inte. Du måste var frisk både för din egen och för Carolinas skull.
Vila, andas och ta hand om dig.
Stor varm styrkekram härifrån...
Du måste ta dig till diktorn så att han får ta blodprov på dig och kan utesluta vissa saker. Yrsel är inte roligt att ha, så jag hoppas du får hjälp! Kram på dig.
*fyller på i magiska påsen*
Kram på sig och ta hand om sig!
Känner igen känslan, den har jag haft många gånger. Men det var då, för länge sen, innan jag lärde mig. Att kroppen är så fantastisk. Den tvingar dig att vila vännen. Den ropar och ropar till dig, hallå ta det lite lugnt nu och tänk på mig.
Hur har du det med andningen? Inte så bra gissar jag. Lägg dig ner och känn efter. Fyll hela dig med nytt syre och energi. Ta hand om dig min vän, du har bara en Elisabeth och henne ska du vara rädd om ;)
Största kramen.
Hoppas det är bättre nu med yrseln. De andra här har kommenterat så bra och jag instämmer med dem.
kram
Skicka en kommentar