Söndagkväll...

... och jag sitter som vanligt framför teven. Den har alltmer kommit att bli ett sätt för mig att koppla av... och koppla ifrån. Det är bara då... nästan oavsett vad jag tittar på... som jag har förmågan att nästan helt koppla ifrån. Å jag behöver det nu... vila hjärnan.
I en annan tid så skulle jag nog ha tyckt att det lät märkligt... ha teve-tittande som en avledningsmanöver för att slippa tänka på annat. I dag vet jag att det är en bra manöver... åteminstone just nu.

Viktigt att skriva att vi har haft en fin dag... Carolina och jag. Vi promenerade sakta ner mot stan, genade över Haga-parken, hörde fåglarna kvittra... och pratade om SE. Skrattade lite, och mindes. Så där som vi kan göra när det känns bra... och när jag märker att hon vill göra det.
"Mamma, jag känner hopp idag... sådär att det kommer att bli bra" sa hon glatt. Flera gånger.
"Men vad härligt att höra, gumman... å det är ju dom här stunderna... när du känner så här... som sen blir motvikt dom dagar det går lite tyngre... då kan du ta fram den här dagen i minnet" sa jag. Jag blev verkligen så glad för hennes skull...

Sen gick vi på Åhléns och provade parfym. Ett av våra favoritnöjen nu. Å vi tycker det är riktigt lyxigt att kunna göra det... då parfymer är något som både Carolina och jag alltid tyckt om, men som vi inte prioriterar nu. Men jag provar bara en sort... jag har ju mina favoriter. Å resten får "snus på korken".

Gofika på Brobergs. Ett mysigt litet fik, där vi satt kvar ganska länge. Å där kom det igen... "mamma, det är verkligen säkert... jag känner hopp idag"! Leende mitt emot mig med lattemustasch.
Då kan bara en klok mamma le... och känna hoppet hon också.

Gick på Gina T. Inneaffären för tonåringar. Där hon visade upp allt hon skulle köpa... nångång framöver. Vi gick på... ja, vad det nu var för skoaffär... och hon provade x antal skor.

Köpte hårspray och makeup-pads (tror jag det heter).

Sedan gick vi samma härliga vårpromenadsväg hem igen...


Så som sagt... en mycket fin dag. En viktig dag att minnas. Å jag vet inte hur många gånger hon sagt sen vi kom hem: "tack snälla mamma för den här dagen".


Å jag glömde ju nästan... dom blev sams igen. Den kärleken, den kärleken...