... ser jag. Jag har satt på "gladan-musiken", och håller fast vid varje ton jag hör. Vad ska jag skriva om, tänker jag. Carolina har gått till skolan, disken är diskad, kylskåpet är städat, och jag vill inte tänka på hur veckan har varit.
Jag hade istället velat sitta där i solskenet med SE:s hand i min... pratat litegrann om vädret... om snö som nu blivit svart... om osopad asfaltsväg... ja, bara om sådant vi skulle ha framför ögonen. Sådant som han kan prata om nu...
Å jag skulle kunna krama honom hur mycket som helst.... låtsas att allt vore som förut... låtsas att han fortfarande är min riddare på den vita hästen, sådär som jag skrev en gång:
"Där jag satt bakom honom på sadeln, ridande genom livet, var jag fullständigt trygg och lycklig. Världen hade kunnat rasa omkring mig, han skulle ha hållit mig kvar, och burit mig över vilka hinder som helst. Min riddare... det var han för mig!"
Men jag kan inte det. Vara hos honom som jag hade velat. Jag har för mycket annat svårt som måste överlevas... verkligen överlevas i varje vaken sekund, och i varje mörk natt. Som att nu... i det här läget... se mönster och pusselbitar från hela ens uppväxt som visade sig med hela sin styrka när SE blev sjuk. Då, när jag inte längre räckte till för dem...
Kanske ska jag skriva om det? Jag vet inte... men jag vet att i dessa vakna sekunder och i dessa mörkaste nätter så skulle jag ge Gud en stor kram om jag sluppit detta tänk. Å varje morgon ber jag... "Gud, bär mig idag".
Å det gör han ju... på någe magiskt vis. För:
Måndag var lilla familjen hit. Tisdag träffade jag kontaktpersonen och gick på RK. Onsdag träffade jag min vän R, som gör samma resa som jag. Torsdag träffade jag kontaktpersonen och gick på RK. En bra vecka på så sätt...
.... men han bär mig rätt mycket mer ändå, tänker jag. Det beror ju lite på hur jag försöker se, och hålla fast vid det.
För den här veckan har också kommit med bärhjälp utöver det vanliga.... en vacker liten bok om mod... och en lika vacker bukett till en farmor... båda från bloggvänner. Men sen... utan att för den skull göra någon rangordning på bärhjälpen... så har det kommit den allra allra mest bärande bärhjälpen nerdimpande från Alzheimerfonden...
VI SKA FÅ ÅKA TILL STOCKHOLM IGEN!!!
Å då Gud vet att jag inte orkar skriva någe tackbrev i år, så skickar jag samma brev dit upp som jag skickade förra året... http://himlastigen.blogspot.com/2009/07/brev-till-gud.html
Vi ska till: http://www.togataget.se/
Å nu ska jag hålla fast vid den här gåvan i varje vaken sekund, och i varje mörkaste natt!!! Jag känner gråten i halsen... bara för att jag skriver om det nu... och för jag vet hur underbart det kommer att bli... vet Carolinas glädje... och så måste jag le lite... när jag tänker på Adam Alsing i togakläder? Ehhh??? Ja, men allting pryder ju en skönhet säger man ju...!
..........
Nu ska jag gå ut med Pontus P... hålla fast vid "oh, what a beautiful morning"... och tänka på Adam Alsing!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Jag gläds med er för det ni har att se fram emot.
Önskar er en fin resa. När ska ni åka?
Kram från mig i Bollebygd
Men så roligt. Vad häftigt också med arrangemanget i Kungsträdgården.
Hoppas ni får en strålande sol också då.
Kramis ewa
Men så superroligt för er. Det var väldet bästa som kunde hända just nu - och i maj när det kan vara så underbart fint i Stockholm.
Stort gratis till er och varma kramar till er bägge två...
Härligt att ni får komma hit igen... tänkte på er idag då jag lyssnade på en gammal pluggkompis som disputerade sina avhandling som handlade just om alzheimers.. och då tänkte jag att tänk vad viktigt att det finns dom som viger sitt liv åt att forska kring det..
Kramar till dig
Oj, det var halt på mina tangenter idag...
Säkert beroende på alla goda nyheter idag...
Jag gläds över att ni får åka iväg. Så roligt för Carolina också!
Ha en bra helg!
Yessss! Så roligt så bra heelt perfekt. Jag glädjer mig stort åt er resa hit ner i vackra maj.
Hjärtekramar i massor!!
Har väntat länge på den infon! Nu vet jag att ni är här ca 20 maj-tiden! Passar utmärkt! Vi är nog fler bloggvänner som vill stråla samman med er då.
Så mycket trevligt du har gjort i veckan. Bäst var väl att få träffa den lille nye familjemedlemmen förstår jag, men bra också att du orkat med RK. Din kontaktvän verkar vara en fin person och ni hittar då på trevliga saker tillsammans.
Hoppas Carro och du får en fin helg och kramar genom tråden till er båda!
Grattis, verkligen skoj att ni får åka. Du kan väl maila mig och berätta hur länge ni stannar och så. Jag har lovat ju er en lunch, blir det tillfälle så vill jag gärna infria det löftet. Kram
Skicka en kommentar