torsdag 11 mars 2010

Två gånger i veckan...

... så finns inte det svåra. Två gånger i veckan så möter jag livet igen. Två gånger i veckan... så där som jag önskade att livet alltid hade varit... men om inte, så iallafall att det en dag ska bli så igen. Få möta människor.... skratta... prata om annat... lära sig... göra roliga saker... ja, helt enkelt att vara med i livet igen.
Jag pratar om "mitt nya arbete" på Röda Korset.

Å det blir verkligen märkligt då... med allt det svåra här hemma. För när jag kommer till Röda Korset så är det som om allting bara... poff... borta! Trots att jag inte har tagit ett enda medvetet beslut för att försöka tänka på annat... försöka tränga undan... att försöka bära ändå. Det är precis som om mitt omedvetna redan har tagit det beslutet åt mig... å jag får bara vara. Vara där inte det svåra finns. Två gånger i veckan... två eftermiddagar... på Röda Korset. En lisa för själen nu... mycket!

Sen slår ju i och för sig "off-knappen" av när jag går därifrån... och det svåra är tillbaka liksom förut. Men ändå... en lisa för själen är dessa timmar.

Tack Gud. Myrsteg åt rätt håll...

..........

Å nu... nu har jag fått tillåtelse att "släppa bomben"!
Carolina har mött någon... en kompisrelation som nu har blivit något mer.
En fin kille är det... en bra kille för Carolina, tror jag. Å jag... ja, jag tänker "nu börjar livet om!"
Hennes lycka är min...

... och ikväll så sitter de på hennes rum, och ser någon film. Jag hör hur de skrattar och pratar, och hur det prasslar i godispåsen. Som sagt, hennes lycka är min...

Jag har varit på Rk i eftermiddag... och sedan fick vi rå om lilla barnbarnet några timmar ikväll.

Så jag säger tack Gud... här också.

14 kommentarer:

Tina sa...

Hej vännen!
Men ååå, vad glad jag är för er skull!! Det är så oerhört viktigt att ha en trygg plats att gå till. Där man får annat att tänka på. Där man får känna sig behövd!! Så glad för din skull!!!
GRATTIS till din fina dotter. Va underbart!! Jag blir så rörd av dina inlägg!!!
Jag önskar er allt gott!!!
Kram Tina
Finns en liten award till dig inne hos mig.... men jag tar INTE illa upp om du inte vill ha den!!!!

Ruta Ett sa...

Vilka underbara dagar du har hos RK! Att få känna att man är behövd och få fokusera på nåt roligt gör säkert att du kan samla kraft trots att du ändå ger ut energi. Positiv kraft, så att du orkar!
Jag är sååååååååå glad för din skull och RK är minst lika glada för din hjälp.

Åh, vad kul, Carolina! Jag kommer ihåg hur det känns. Den där bubblande känslan, glädjen och att kunna slappna av och vara sig själv i sällskap med någon man tycker om *suckar fånigt*

Massa varma kramar till er båda...

trollmor sa...

Låter helt underbart det du skriver.
Nu ska det börja på lugna ner sig hos mig och hoppas vi ska kunna träffas snart Vilka dagar är du på RK ?
Kramis ewa

Sofie sa...

Åh vad roligt för Carolina! Det gör mig glad!

Musikanta sa...

Så skönt att du äntligen får en upplevelse av att känna riktig glädje efter alla år av sorger. Även om det bara är under några få timmar några gånger i veckan.

Och skönt att du också kan glädja dig över Carolinas pojkvän och inte ser honom som någon sorts inkräktare utan tvärtom, en människa som berikar ert liv!
Många kramar!

Ancan sa...

Vad skönt att det börjar ordnas ig för dig, även om stunderna än så länge är korta. Härligt att höra om Carolinas nyfunna lycka oxå.
Även om man känner sig ensam och allena så finns alltid sällskapet, det gäller bara att inse och våga släppa taget.
SÅ glad för er skull.

Anonym sa...

hoppaas din lycka sprider sig till alla veckans dagar. Genom både dotterns lycka och Rk. funderar på om inte en del av din lycka även är hennes...
Lycka är ganska smittsamt, så här sörplar jag i mej lite lyckobaciller.

Pia sa...

UNDERBART!!! Vad härligt att höra att du trivs på RK och att Carolina träffat en kille. Njut och hämta kraft / Kraaam

Kersti sa...

Härligt. Det går mot vår och du har hittat ett andningshål där du kan hämta energi. Jag är så glad för din skull och så den glada spännande nyheten om Carolinas vän. Stor och varm kram till er båda.

Vida sa...

Härligt, du behöver de där andrummen och att ha nåt som känns kul..

Så kul för Carolina, härligt med lite kärlek och godisprassel!! Blir varm i hjärtat.

Kramar från Liv

Samtal från min trädgård sa...

Åh så kul för Carolina. Kommer i håg hur det var!
Jag känner igen den där känslan som du beskriver, när man går till jobbet. Jag har den också, och sedan säger det pling när man lämnar jobbet kl. 12, då är man samma gamla och allt kommer tillbaka.
Allt går inte att skriva på bloggen, men kanske en dag att jag ska det.

Isabelle sa...

Jag blir så glad att jag blir rörd. För din skull, för C´s skull, för allt... Detta "arbete" tror jag är det bästa som kan hända. Även om du blir slut av det, även om det kanske inte alla dagar känns världsbäst så kommer det att ta dig elefantkliv framåt. Japp elefantkliv ;) Myrsteg ibland också förståss.

Ha en riktigt skön helg och njut av solen! För ni har väl sol? Jo det måste ni ha :) Kraaam.

Lisbet sa...

I dag ska du köpa en vacker blomma och sätta på köksbordet!
Den är från mej :)
fast du betalat. Men tanken att köpa dej en blomma kommer från mej!
Ha en fin helg!

Eleonora sa...

O så glad jag blir att läsa detta. Och krama om gulliga Carro också från mig. Härligt för henne det som hänt!

Just nu ligger jag litet lågt med bloggandet. Min svågar har hemnat på sjukhus i Halmstad och jag har haft många många telefonsamtal för att försöka bidra till det bästa för honom. På tisdag kommer han kanske hem igen och kommer då att få hjälp 6 ggr per dag!! Sedan hoppas jag att hans dotter tar sig samman och besöker honom. Därefter åker jag ner och hjälper till så gott jag kan och orkar.

Bloggandet har gått på sparlåga så nu vet du varför. Kramar i massor till dig min söta Elisabeth!