... och jag sitter som vanligt i sängen och skriver. Jag ser vårsolen som smyger sig in mellan mina persienner, och jag lyssnar på Lisa Syrén på radion. Pontus P ligger lika vanligt bredvid mig... och Carolina sover fortfarande.
Igårkväll så insåg jag att hur det än är... så kan det bli värre. För så är det ju... och utan att vara någon domedagsbettan... livet är här och nu. Jag har bara allting omkring mig precis just nu... och imorgon kan det vara borta... det också. För så är livet för varje en av oss... och jag kan bara säga "tack Gud" när kvällen kommer, och jag har fått behålla det jag hade omkring mig idag.
Som nu Pontus P. Vår älskade lilla "fyrbenskorsning" som blir åtta år den 17 maj. Vår "tiggnisse" som har tappat både husse, och fått hitta nya revir allt eftersom vi flyttat de senaste åren. Vårt lilla barn nästan...
Igårkväll så började han skaka, blev orolig, och ville bara ligga nära nära. Så helt plötsligt så gick han bara och ställde sig bredvid balkongdörren... och kissade. Lilla lilla gubben våran... han som aldrig någonsin gjort något inne... stod och tittade så skamset på oss... och kissade där på golvet. Han lyfte inte ens på benet...
Behöver jag skriva att både Carolina och jag blev förtvivlade. Hämtade en gammal handduk och torkade upp.. Carolina satte sig med honom på golvet... och sa till honom att det var ok... ändå. Att "lilla gubben min, det gör ingenting... mamma torkar upp det... du vet, vi älskar ju dig ändå.." var det han behövde få höra just då.
Sen gick vi en lång lång promenad.... och då var han precis som gamla herr Pontus P igen. Skutt och snus överallt...
Men sen.. när jag satt där i soffan, så sa jag till Carolina: "Nu får vi hålla lite koll på det här... men du vet att Pontus blir ju inte yngre.. och det kommer ju en dag..." och mer hann jag inte säga... ville egentligen inte säga heller... då hon avbröt mig och sa: "Mamma, tyst! Jag vill inte höra... jag vet... men måste vi prata om det nu?"
"Nej, du har rätt... vi får tänka bort det nu. Å så gör vi oss lite kvällsfika..." svarade jag.
Men inom mig så fanns ju känslan kvar... det kommer en dag. Då jag måste lämna Pontus P också... (Å det är svårt att skriva det nu, när han ligger här bredvid mig och snarkar och skäller i sömnen... lillgubben min.)
Nu ska jag och Carolina gå ner på stan och gofika.... har vi bestämt. Å till dig som "en som brukar läsa din blogg" skulle jag kunna skicka hela mitt hjärta nu! Tack snälla... du räddade lite av gårdagskvällen, och du ger oss fest idag.
Tack Gud, för alla dom därute...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Tjena Bruttan
Hoppas att ni har det bra där uppe o att det blev en riktig gofika på stan...... själv e jag en sjukling för tillfället har varit hemma hela veckan från jobbet o är fortfarande vrålförkyld...ja du jag vet hur tankarna far igenom huvudet när et gäller våra älskade 4 benta barn som en dag behöver lämna oss...tänker fortfarande på den dagen då Lillan inte orkade mer...det var ett jobbigt beslut man fick ta Hoppas ni får en bra kväll till melodifestivalen du o Carro o förstårs Persson oxå kram till er alla 3 från mej här nere i Götet
8 år på en liten hund är ingen fara. Han kan säkert ha minst 5 år till utan att det är någon fara. Har han varit en stor hund har man kanske behövt tänka till, men det där beror säkert på nåt annat än ålderdom.
/cilla
Gulle gulle Pontus!! Han kanske behöver litet extra omtanke nu när ni båda kommer att vara borta hemifrån en hel del. Han är då för söt och go. Krama om honom från mig!
Åååå, jag kan riktigt känna din sorg & smärta !!! Jag har själv djur & har alltid haft. Den dagen kommer då vi måste ta farväl av dem, men det är bara deras fysiska kropp.. deras andlighet & närvaro finns med oss för alltid. De lämnar ALDRIG sin husse & matte.
Även om Pontus P ( va det så han heter?) inte kan se sin husse, så vet han att han finns!! Våra djur vet mer än vi tror. Han vet att han är älskad. Han kommer att skänka er många fina stunder & mycket glädje, i flera år framåt.
Hoppas att du & Carolina fick en mysig eftermiddag & att ni får en fin Kväll!!
Kram Tina
Åh.. det gör ont när jag läser. Mina bästa vänner är mina två katter och de är det bästa av sällskap.
Kramar från Liv
Pontus P;lilla fina Pontus. Hoppas att det var något tillfälligt. Förstår att han är till stor glädje och lycka för er och framför allt sällskap och tröst. Tänker på er och sänder stärkande kramar
Jag skickar dej varma hälsningar över havet!
Jag hoppas det är något övergående med Pontus! Varmaste kramar och tankar till er idag, och roligt för dig med RK!
Di
Skicka en kommentar