torsdag 11 februari 2010

Nu är det snart fredag...


... och de enda människor jag har pratat med sedan i måndags är SE, min kontakperson M, svärmor och Carolina.
Min mamma, som brukar ringa varje dag... har inte hört av sig sedan jag skrev blogginlägget om Carina. Jag blir inte förvånad...


Men idag kom ett paket, från min gulliga svärmor... med två par sockar som hon stickat. Jag får ringa henne och tacka imorgon.


Det gäller att vara tuff nu...

7 kommentarer:

Nina sa...

Sänder massor med tuffhet... och fyller på påsen med magi och ytterligare tuffhet.

Kram på sig!

Ruta Ett sa...

Tänk att man ska behöva vara tuff också i din situation. Jag förstår inte hur människor tänker. Men jag vet att du kan och kommer att klara din mammas telefontystnad också. Ett steg i taget är det som gäller och på det viset kommer ljusare dagar.

"...För vi går - alltid framåt och aldrig bakåt. Ibland tvingas vi sätta oss ner, men det gör oss starkare. Så vi fortsätter gå - genom svårigheter och mot drömmen." (Henkes text)

Pia sa...

Ja du Elisabeth; vad ska man säga... Önskar att jag kunde hjälpa dig på något sätt. Du skulle behöva mycket stöd;med både det ena och det andra. Det är tur att du har en så´n gullig svärmor :) Synd bara att hon bor en bit ifrån dig.Kramar om och sänder omtanke och värme

Di sa...

så tråkigt att det måste vara så i en familj där man egentligen bara har varandra, och det kort tid i våra liv dessutom...ger dig styrkekramar och hoppas att det blir en bra lösning för er alla snart..kram

Eleonora sa...

Stå på dig i det som du bedömer som riktigt. Kram

Ormen sa...

Stor kram till dig och Carolina.
Önskar er all styrka ni behöver.

Isabelle sa...

Tuff ja, men inte så mycket att du utplånar dig själv. Ta hand om dig vännen. Det är så urbota dumt att du som redan har så lite energi ska lägga en massa kraft på sådana här dumheter. Hoppas ni kan hitta lite guldglitter och sockerbitar i helgen. Stor kram.