måndag 15 februari 2010

Jag gick och la mig...

... med det dåliga samvetet inatt. Kanske var det för att jag visste att de hade haft allahjärtansfika därborta hos SE igår. Vi var inte där.
Det blev svårt att sova...

Men så drömde jag om SE. Ingen mardröm, som det oftast brukar vara, utan mer som... ja, jag vaknade iallafall med känslan av att han tyckte jag gjort rätt.

Han stod där vid bron,och höll i sig i broräcket. Sträckte ut handen mot mig. Han var klädd i en blå kostym, med för korta ben, vita handskar, och stora vackra vita skor.
Jag stod en bit hitanför bron... tittade på honom... jag visste ju att jag skulle vara tvungen att gå över bron. Jag var rädd..
Han sträckte ut handen mot mig, och sa:
"Kom här gumman, det är inget fara... å du vet att jag håller i dig."

Jag tog hans hand... och det blev tryggt att gå.

Så vaknade jag. För en stund sedan... och jag tänker nu... "ja, gubben min. Vi fixar det här tillsammans ändå på någe vis... du och jag."

..........

En viktig dröm att minnas. Men det blir en rushig dag idag, känner jag. Nu på förmiddagen kommer min vän, kontaktpersonen. På eftermiddagen måste jag springa ner på HM och köpa någe litet till Carolina som fyller år imorgon. Något som jag kan gratta henne med imorgonbitti... för imorgon eftermiddag/kväll är hon bjuden ut på lite äventyr av klasskompisen Ina. Tack gode Gud för Ina har jag tänkt många gånger nu. Tack Gud...

19 år blir hon.
Å Sven-Erik fyller snart 54... den 27:e.
DÅ ska jag fira upp honom ordentligt...

1 kommentar:

Tina sa...

Hej vännen!!
Vilken underbar dröm!!!
Ja, det är du & din man i evighet!!!
Ni finns i varandras hjärtan & i varje cell i kroppen, så även om ni är åtskillda, är det du & han!
Ge Carolina en födelsedax kram från mig!!!
Hon är en tapper tjej!!
Kram Tina