måndag 22 februari 2010

Igår kväll så var jag trygg...

... fullständigt trygg och lycklig. För första gången på länge så var jag inte ensam... för han låg som vanligt bredvid mig. Så där som i tiden förut... Jag blundade... och grät.
Å han tröstade... och tröstade... och sa att allting skulle ordna sig... att jag inte skulle vara så ledsen... och jag hörde hela tiden hans... "gumman min".

Liten, ynklig, osäker och rädd... ja, det var bara en sådan kväll.
Men det var skönt att kunna känna honom så nära... och jag somnade tryggt. I hans famn, kan man säga...

Älskade min.

..........

Igår var en riktig yrseldag. Å det är väl inte riktigt okay nu heller, men iallafall bättre. Kanske var det bara mensen som annonserade sin ankomst...? Men det finns annat... och så mycket mycket värre än både yrsel och mens... och nu skriver jag... en gång för alla... LÄMNA OSS IFRED!!! Sluta läsa min blogg om det inte passar herrskapet... men ring inte hit och ondgör er över mig när jag skrivit något som inte passar er. Jag har verkligen så nog ändå... "onda stycke" som jag är!
Ingen endaste en av oss har rätt att trampa på en annan människa... ingen endaste en av oss har rätt att vräka ur sig vad som helst till en annan människa... ingen endaste en av oss har rätt att slå på den som redan ligger.
Så.. om ni vill att jag överhuvudtaget ska överleva det här... hör inte av er mer är ni snäll. Tack.

Nu ska jag strax gå iväg till Rk.... det blir bra. Djupt andetag.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Stå på dig, annars gör någon annan det... Att anhöriga kan vara så grymma, dom har oftast heller ingen förståelse för vilket fel dom gjort, dom bara trampar på. Men det känns som om du växt, du kommer att klara det...Vi är många som "hjälper" dig. Kram Annelie

Unknown sa...

Hoppas att Du får en bra dag på RK. Det låter då som att de kan bli både givande, och spännande :-)

Ledsamt att det trasslar till sig sådär i släktbanden...förut fick jag en känsla av att det var bra, och att ni stöttade varandra i vardagen med fika, och handling och sånt...

Jag förstår ju att du kommer till insikt, på insikt. Antingen så sjunker man av sorg, eller så vandrar man beslutsamt vidare, och det är då som det här med insikterna kan bli väldigt påtagligt, därför att man helt enkelt måste gå en spikrak väg, för att orka...man kan inte axla ett onödigt trasselbagage också.

Har själv skakat av mig stora delar släkt, därför att jag gjorde den utvärderingen genom svåra sorgearbeten, och kom till livsnödvändig insikt...väldigt skönt!

Med mina ord här, vill jag inte på något vis döma människor jag inte känner, bara säga att jag tycker mig förstå ditt resonemang utifrån känslan du bär inför Din dag idag.

KRAM

Eleonora sa...

BRA RUTET! Äntligen säger du ifrån till de oförstående och kritiska personer som besvärar dig. Enough is enough!!!

Du ska inte höra något annat än vänliga ord och omtänksamma önskningar för du är en fin och rar kvinna.

Nu är steget taget - hoppas du orkar hålla kvar din inställning. Jag är mycket stolt över dig. INGEN har rätt att sätta sig över någon annan och bestämma livets gång!! Du kan bara leva ditt eget liv på ditt sätt!!

Många många kramar till min sötaste käraste Elisabeth!

Isabelle sa...

Kramar Om. Och försöker skicka goda energier till dig vännen. Det är tungt nu, men det blir ljusare igen... :) Ta hand om dig.
((( kram )))

Pia sa...

Blev varm av att läsa hur S-E "var hos dig" igår...underbar känsla. Men sen i nästa stycke så undrar man hur människor kan vara så grymma? kramar om dig och hoppas att det gick bra på RK;har tänkt på dig och ditt möte idag...hoppas att det hjälpte :) Kram

Ruta Ett sa...

Jag hoppas att du fick det bra hos RK! Men vad är det för sorts människor som ringer och gnäller över vad du skriver i din egen blogg. "Onda stycke"?? Jag trodde inte det uttrycket användes mer. Påminner om gångna tider eller en replik från Mobergs utvandrarepos.
Det passar verkligen inte in på dig.
Har du ingen "nummerskvallrare" så du inte behöver svara när det kommer oönskade samtal.
Nu får de väl ändå ge sig.
Kramar till er båda...

Lisbet sa...

Kan bara inte låta bli att skriva en kommentar här. Vi har ett par saker lika, om inte flera till och med!
Du är på god väg att klara av det mesta! Tack vare eller på grund av allt som du går igenom nu så kommer du att bli en mycket stark kvinna som kommer att göra stordåd så småningom.
Tänker på dej!

trollmor sa...

Kikar in och ger dig en stor kram.
ewa

Tussegumman sa...

Önskar dig en underbar och härlig helg! Ta hand om dig min vän/kramar Tussegumman