... och jag sitter som vanligt i sängen. Kaffekoppen är halvfull, och mackan är uppäten. Pontus P ligger också som vanligt här bredvid mig i sängen... och jag försöker verkligen att hitta allt vad positivt och "learning by doing-tänk" heter just nu.
Kanske är det min onda höft som drar ner tänket, den har ju spökat och gjort ont ett bra tag nu. Kanske är det det ständiga tänket på hur jag ska få det att gå ihop ekonomiskt... och hålla på att räkna kronor och ören. Eller kanske är det min tand... den som tappade en bit mitt i hallonpajen igår, och som nu har ett hål stort som en krater... men som tack och lov, inte gör ont. Kanske är det så...?
Jag vet inte... jag vet bara att det känns tungt just nu. Inte så att jag dör... och framför allt inte så tungt att jag inte har samlat ihop mig när Carolina stiger upp om en stund.
Men just nu... just nu så sitter jag här och känner den där klumpen i magen... den där som egentligen bara känner för att gråta.
... men nu klev Carolina upp. Så då blir det inget mer med det här tänket... nu måste jag istället fokusera på att det är TRETTONDAGSAFTON idag... och det ska också bli en bra dag, har jag bestämt.
Carolina ska träffa kompisen Maja på stan i eftermiddag, och jag ska träffa min "vän" kontaktpersonen. Kanske går vi på Gammlia en sväng... om det nu är öppet. Så det blir bra...
Ikväll ska vi ha mys... med det som finns kvar av Hallonpajen, och se någon film. Så det blir också bra...
Nu ska jag dricka upp kaffet... och sen ska det här bli den bästa dagen... den också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Kramar om Dej lite där du sitter på sängkanten Elisabeth...och håller tummarna för att det blir en bästa~dag ändå.
Eva
Elisabeth min vän jag hoppas att du känner att klumpen i magen försvinner och att du mår bättre. Jag tror att du gör helt rätt att fokusera på dagen på mysiga saker som du blir glad av gång på gång. Det låter som en god paj jag hade gärna suttit med och delat:) Just det att kunna sitta ner med en kopp kaffe och samtala ger så mycket kraft. Ta vara på de tillfällena. Önskar dig och Carolina allt gott i världen! många kramar från Tussegumman
Här har vi avskaffat trettonaftonen, jag har handlat och lagat mat och strukit och städat skrivbordet, känns inte alls som helgdagsafton.
Men i morgon blir det stor gudstjänst för att inviga nya stora församlingen - i kyrkan som ligger längst ut i havsbandet... huga så tidigt vi måste åka alla vi körsångare.
Hoppas att ni får en bra trettondagsafton båda två.. själv skall jag ut o äta med jobbet ikväll skall bli mysigt.
Kramar till er båda från det kalla Götet
Trettondagsafton... och tvättstugetid. Så romantiskt. Fast jag valde ju tiden själv.
Önskar er en underbar trettondagsafton! Kram på sig!
Jag tittar förbi en stund. Hoppas att din dag blivit just så bra som den borde vara.
I Enskede är det vinter och kallt. Ovan som jag är vid kyla fryser jag. Vill inte gå ut, vill bara ligga nerbäddad under varma täcken och läsa eller se på film. Tur att jag inte bor i Umeå för minus femton tycker jag är fullt tillräckligt. Kram
Snart är julen slut, det känns skönt tycker jag. Vardag igen, det känns bra. Önskar dig och C ett fint 2010!
Du är verkligen en som kan fånga dagen och se det lilla goda här i livet! Det är så beundransvärt! Mitt i allt ditt så har du tid och ord över för oss andra!Jag kan riktigt känna hur hysteriskt god hallonpajen är! Och precis som du skriver så våra barn en liten stor plats i mammahjärtat!/STORA kramar!
Undrar så hur din dag förlöpte igår om du fick det trevlig med din vän på ett kafe med gofika. Önskar dig och Carolina allt gott/Kramar Tussegumman
Hej!
Nu var det läng sen jag hälsade på i din blogg. Hittade tillbaka hit idag.
Hoppas att ni har det så gott det bara går. Kram kram från mig.
mORMORSHEM: Tack kära vän, det är sådana kramar som får en att kliva upp sen! Å det blev ju en rätt bra dag ändå... Kram..
tUSSEGUMMAN: Tack min vän, klumpen i magen, den kommer och går - och så tror jag kanske att det är för många när dagar måste överlevas. Men tänk om du hade varit här... vad roligt det skulle ha varit... pratat om ditten och datten... skrattat lite... gråtit lite... och njutit av vänners värme och god paj. Det hade varit en fest det...! Kram..
bLOGGBLAD: Ja, men man ska göra det som känns bäst... och jag tror att Carolina och jag lägger lite extra krut på allt vad helger och mys heter nu.. bara för att vi behöver det. Hur gick det med körsången? Jag brukar tänka på alla de som "jobbar" i kyrkan dessa dagar, och speciellt på julottan... de måste ju kliva upp mitt i natta!! Kram..
bITTAN: Hoppas att du hade det kuligt på middagen! Det är dig verkligen bara så så väl unnat, min underbara lill-svägerska från Götet! Kram..
nINA: Ja, i tiden förut så brukade vi väl inte orda så mycket om trettondagsfirande heller... men mycket har förändrats nu. Vi söker varje tillfälle till mys och festligt... hoppas iallafall att din trettondag fick bli lite mer romantisk.. utan tvättid, med Jägarn! Kram..
kERSTI: Tack för titten, min vän... o jag kan hålla med dig om att man skulle vilja ligga nerbäddad i sådan här kyla! Nu har vi 22 grader kallt... brr, säger jag bara! Kram..
aNNEBELLE: Jo, jag kan nog också tycka att det känns lite skönt att julen är över... och också att vi tog oss igenom den så bra som vi ändå gjorde. Önskar detsamma... att det nya året blir fyllt med mycket "lys och värme" för dig, och de dina! Kram..
kAJSA: Tack snälla Kajsa, för dina fina ord... och jag tror att livet är en skola... där vi själva får träna på att välja. Välja att se det lilla goda som livet alltid, trots allt, ger oss... eller välja att bara se eländet. Men som sagt... man får träna och träna!
En annan sak... jag vet ju att i ditt hjärta finns ett oerhört stort stort rum för dina barn... och en styrka som jag beundrat många gånger hos dig! Kram..
tUSSEGUMMAN: Tack min vän... jo, det blev ett trevligt besök, men också lite känslosamt då jag besökt Gammlia (dit vi gick) så många gånger tidigare tillsammans med SE och Carolina. Kanske skriver jag lite mer om det sen...
Har ni lika kallt som vi? Här är det 22 grader kallt ikväll... och jag är lyckligt lottad, trots allt... jag har tak över huvudet, ett hem att gå till, mat i magen, och en fuskbrasa som värmer. Många, många är det som inte har det ikväll... Kram..
hEMMA HOS BRÖDERNA BUS: Men vad roligt att höra av dig igen! För det var ju ett tag sedan... och jag hoppas att ni inte alldeles har frusit in, och snöat bort hos er? Kram..
Skicka en kommentar