... säger jag högt för mig själv när jag byter vatten i vasen. Känner värmen över att någon, någon som jag inte ens har mött i verkligheten, gett av sitt hjärta.
För så är det ju... det är inte gåvan i sig som värmer, än om jag nu älskar snittblommor... utan mer att någon har gett "utifrån som han känt sig manad i sitt hjärta".
För det mesta, eller rättare sagt, nästan alltid, så skriver jag inte vad jag har fått från alla fantastiska bloggvänner runt om... det har varit vackra kort, blommor och blomstercheckar, värmande ord av stöd, tidningar, varma halsdukar, godis, fina kommentarer, hjärtan, vackra brev, diktböcker... ja, och nu kommer jag inte ihåg allt. Å allt detta som jag har fått... det som bär mig så mycket mycket mer än jag någonsin hade trott... det har, från var och en, givits från ett hjärta.
För att ge en sådan bärande kraft till någon man inte känner... ja, det kan bara hjärtan göra!
Men som sagt, jag skriver inte om det jag fått. Igår var undantaget som bekräftade regeln...
Anledningen är min enkla matematik... som kanske låter helt befängd i andras öron, men för mig är det en ekvation som måste få vara så.... jag vill inte gärna skriva om allt vackert jag får... för jag går till mig själv... hur gärna skulle inte jag vilja ge både till den och den... och ge det och det... men jag har inte den möjligheten. Å att bära en sådan känsla... att inte kunna ge... fast man så gärna skulle vilja... det är tungt. Mycket.
Så därför så skriver jag som jag gör... eller rättare sagt, som jag inte gör... och sen är det ju ändå så... att hjärtan bryr sig inte om vad som skrivs eller inte. De gör som de vill ändå...
Fast jag tackar alltid! Kanske hittar jag inte de rätta orden alla gånger... för precis som med tulpanerna och rosen nu... jag har lite svårt att översätta den ödmjuka känslan av tacksamhet som jag har inför alla er... till ord på ett papper.
Jag kan bara säga, till alla er därute: Tack för att Ni finns.... alla!!
..........
Inorgon ska jag skriva om de senaste dagarna... alla dagar är viktiga. Oavsett hur de ser ut... och oavsett hur mycket det spricker i kristallen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Visst finns det fördelar med internet-världen! Underbart med sådana vänner.
Och du - alla fina ord och kommentarer som du ger till andra, de kostar ingenting, men värmer precis lika mycket som rosor och tulpaner.
Hoppas ni har en mysig lördagkväll! KRAM!
Du om någon ger min vän....så mycket med din konst att formulera ord är du en gudagåva som jag är så glad över att jag lärt känna :).
De allra armaste hjärtekramar till dig min vän <3
Elisabeth min vän du ger så mycket av dig själv att inga tulpaner i världen kan mäta sig med det. Tack för att du finns och ta hand om er och försök hitta det som ni mår bra av. Många kramar till dig och Carolina. Önskar att ni finner kraften och lyckan! Många kramar från Tussegumman
Skicka en kommentar