måndag 11 januari 2010

Livet är en märklig manick...

... tänker jag. För vad är det som gör att en måndag helt plötsligt kommer med "jo-men-jag-fixar-väl-det-här-tänket", när söndagen kändes som dess raka motsats? Va? Jag menar... måndagen ser ju nästan ut som söndagen, innehållsmässigt... och ändå så kände jag det redan när jag vaknade i morse... den där känslan. Den där starkaste bärande... ja, man kan nästan skriva lyckokänslan... över den självklara insikten om att "jo, men jag fixar väl det här??

Livet är sannerligen en märklig manick...

Inte ens den tidiga och mörka morgonpromenaden med herr Pontus P kunde få mig ur balans... och inte att jag hade glömt bajspåsarna... inte heller att Pontus skällde på varje hund vi mötte... och framför allt inte att jag höll på att "sätta en rova" när vi gick genom parken!
Helt otroligt... och jag kände inte ens av det onda i höften!! Fantastiska måndag...!!

Träffade soc på förmiddagen. Å det blev ju som bara grädde på moset en sådan här dag! Vi pratade, som vanligt, om framtiden... om hur jag, på min nya resa nu, ska kunna ta mig framåt, och vidare. Att jag hittar styrka och resurser för mig och min lilla familj, och samtidigt har styrkan för att följa med SE, på hans resa. (För så är det ju... den balansgången är viktig för mig... jag vill ju gå med honom... finnas där ändå... än om det får bli lite på sidan om nu!) När jag gick därifrån så kände jag... Fantastiska måndag...!!

Gick på arbetsförmedlingen, och lånade kopieringsapparaten. Måste skicka in arbetsgivarintyg och lite sånt till min a-kassa. Å där också... ja, men där hade man ställt fram en kaffemaskin, där man bjöd på gratis kaffe... och jag lyxade till det med en cappuccino (stavas det så?). Fantastiska måndag..!!

Å när jag sen kom ut därifrån... ja, men då sken solen från en alldeles klarblå himmel... och jag hörde fåglarna som kvittrade från Rådhusallén... gick in på Ica Bågen och köpte mjölk... bestämde mig för att jag inte hade råd att gå in på kafé Mecka och köpa någe sliskigt och gott till kvällsfikat... det gick bra med "GulliAnnelikakan" som jag bakat... det var bara att ta fram ur frysen. Fantastiska måndag...!!

Hem och ut med Pontus... i solskenet. Mötte Carolina i parken... hon slutade tidigt idag. Å tillsammans gick vi där i solskenet... i parken... hon berättande om vilken bra dag hon haft... och Pontus P var nog lite glad han med.. för han skällde inte på en endaste hund vi mötte! Fantastiska måndag... !!

Å nu är måndagen snart till ända... vårgardinerna fick vänta... fantastiskt tar energi också... men jag hoppas hoppas att det blir en "Fantastiska tisdag" också...! Jag vet ju att den blir det innehållsmässigt sett... det blir en SPA-dag tillsammans med min "vän" kontakpersonen. Å jag önskar, av hela mitt hjärta faktiskt, att "jag-fixar-väl-det-här-känslan" följer med då också...


Å visst vet jag... att morgondagen kan bli någe helt annat att vakna upp till... visst vet jag väl att sorger och svårt kommer att vara desamma som igår och idag... men skillnaden... den där märkliga manicken som kallas livet... kan göra stor stor skillnad i en dag, eller en stund, beroende på hur man får vakna...

Å alla dessa "Fantastiska måndag-dagar" är viktiga att komma ihåg... också. De bär ju som starkast när det går lite tyngre... åteminstone för mig.

Tack Gud. "Tack för en underbart vanlig dag..."

9 kommentarer:

bollebygdsbo sa...

Vi vet aldrig när den där "brastunden", eller "bradagen" dyker upp.
Alltså må¨ste vi altid vara på vår vakt så att vi, som du nu idag, verkligen märker när stunderna kommer.
Härligt att du tog vara på allt gott!
Önskar dig många, många sådana dagar med mycket honung.
Kram

chaos sa...

Vad glad jag blir när jag läser om din fantastiska måndag! Så härligt, underbart att läsa om din glädje och bärande känsla!

Hoppas på en fantastisk tisdag, för dig och Carolina!

Sköt om dig!
Många varma kramar

Tussegumman sa...

Elisabeth min vän! Vad underbart med en sådan här måbra dag. När allting flyter på, när det inte finns några hinder på vägen utan att det känns riktigt bra. Det är som du säger en vanligt härlig dag. Jag önskar mig av hela mitt hjärta att du och Carolina får mer av dessa dagar och att du får en helt underbar tisdag ihop med din vän och fyller på all energi du kan, Du är värd att må bra! Många kramar från Tussegumman

Anonym sa...

HÄrligt=)

Lena sa...

Åh, vad jag blev glad av att läsa!! Och det är ju faktiskt så, att de mindre ljusa dagarna blir lättare när man vet att de här FATNASTISKA dagarna finns och kanske lurar runt hörnet ;-)

Tina sa...

Hej vännen!!
Vill ge dig & dottern en stor varm KRAM
Tina

Ruta Ett sa...

Vilken härlig läsning! Jag önskar att vi fick många sådana dagar till! När man kommer in i ett "flow" och bara känner sig lätt och glad.
kramar till dig, varma...

Bea sa...

Hej!
Hit ramlar jag av en slump för att jag sökte ordet på din din vackra rubrik!
Vilken fin blogg, väl skriven, djupa tankar och delar både glädje och det som bedrövar i livet.
Hoppas din dag blir angenäm och bjuder på många guldstunder! /Bea
Tack för titten!

Eleonora sa...

Älskade sötaste vännen!
Så glad jag blev att läsa det här genompositiva inlägget!! Vet du, jag har också hört fågelkvitter idag. Och såå glad jag blev av det, även om jag har en fågel hemma. Det var annorlunda att höra kvitter utomhus!

Balansgången - om att gå litet vid sidan om SE - låter också positiv. Du kommer ju i alla fall att finnas där för honom - när du orkar. Nu är det du som gäller.
Du - Carolina - Jonas - BARA NI!
Inga föräldrar - ingen släkt - bara din egen lilla familj - så underbart.

Tänk bara att bli lycklig för att Pontus P inte skäller på andra hundar .... att bli glad för du kom ihåg bajspåsarna .... att stråla samman med söta dottern i parken .... VILKEN HÄRLIG VARDAGSGLÄDJE! Det här är något att minnas och ta till sig. Allt gott till dig för resten av dagen.
Kram kram kramis