fredag 15 januari 2010

Inatt...

... var jag i Rajastrand. Min hemby...
Sven-Erik och jag var där och skottade snö - mitt i natten.
Men så mitt i allt snöskottande så var han bara borta, och
hur jag än sökte med blicken, där han nyss hade stått och
skottat... så fanns han inte där. Bara snöskyffeln som stod
lutad mot en snödriva...

Jag visste. Jag förstod. Han var borta. I min förtvivlan, där
i drömmen, så gick jag upp på Hembergets högsta topp,
ställde mig där och tittade upp mot himlen... och ropade
efter min farbror Uddo... att han skulle komma och hjälpa
mig. Jag såg hans ansikte där på himlen... och jag var så
liten där jag stod.
"Hjälp mig... var är Sven-Erik nånstans?" ropade jag.

Jag såg hur han svarade mig... men jag hörde inte ett ord.


Å med det vaknade jag... och tände lampan.
Å det var svårt att somna om...

4 kommentarer:

Eleonora sa...

Det var en mycket känslosam dröm, som ju drömmar ofta är, när dom inte är otäcka och skrämmande. Att bli jagad av någon har väl de flesta drömt och det är otäckt tycker jag.

Hoppas dagen blir bra för dig. Du som städar och gör så fint jämt behöver väl inget göra idag. Men det måste jag, städa, plocka och stryka bla. Jag är så slapp - tittar mycket på TV dessvärre, men det är bara för att det är så kallt ute, det lockar inte att vara ute och gå så länge.

Så är äldsta barnbarnet S sjuk igen och kanske kan jag locka över henne till mig och bjuda på en semla, så att hon blir litet piggare och gladare. Får se hur det blir med den saken.

Ha det gott och kram

Nina sa...

Dumma drömmar!

Igår var jag i din stad, fast sent om eftermiddagen och inte fanns tid att leta rätt på dig heller. Men fler tillfällen kommer. En dag kanske jag får se dig i verkligheten :)

Kram på sig!

Lena sa...

Kom att tänka på Lejonkungen. Visst stod Simba på ett berg och såg sina förfäder uppe på himlen...? Eller jag är helt ute och cyklar??
Jag tror att det är bra att drömma, även om det kan kännas jobbigt. När jag mår riktigt dåligt drömmer jag inte alls, eller minns dem i alla fall inte, så jag tror att det kan vara ett sundhetstecken att man bearbetar det jobbiga även där.
Hoppas du drömmer något trevligare inatt ;-)

Laila sa...

Åh så ont det hör att läsa.

Kramar om dig försiktigt