onsdag 30 december 2009

Jag är ett mirakel...

... tänker jag nu. En 49 årig tant, som inte ens har klivit upp ur sängen än...

Men nu har hon väl tagit på sig de alldeles för stora storskrytar-byxorna tänker nog de flesta... och kanske är det så. Inte för att jag äger några sådana byxor... men nyss läste jag om mirakel... och att de bara kommer till dem som tror på dem.
Å jag tror ju på mig...

Nä, jag skämtar till det lite nu, inte går jag ju omkring och tycker att jag är någe särskilt mirakelaktig egentligen, men jag spinner vidare lite i tänket... var någonstans under vår livsväg förlorar vi den där mirakelstämpeln som de flesta av oss föds med.
För när ett barn föds, så hörs det ofta... "ja, det är då ett sant mirakel!" Ett barn har kommit till den här världen... små liv, som har skapats med allt ifrån fingrar och tår, till ett inre som ännu inte har fyllts med så mycket. Ett sant mirakel...

... och så, någonstans där under livsvägen, så försvinner det bara. Mirakel-tänket...
Vi blir egna individer... utvecklas... växer... går våra steg i det liv som getts oss... vacklar ibland, går stadigt ibland... men kan bara gå åt enda håll... framåt. Bli unga... vuxna... äldre... gamla... och till slut är vårt liv till ända.
Då har vi tagit oss ända dit... på våra egna ben! Hur vi gjorde... hur det blev... hur vi gick vilse... hur vi hittade hem... det kan berättas om... men sällan, nästan aldrig, så hör man den gamla människan vara ett sant mirakel!

Märkligt är det... för vi måste väl vara samma mirakel från början till slut? Eller är det bara det lilla nyfödda barnet i sig som är ett mirakel... inte Kalle Andersson, Johanna Karlsson, eller Elisabeth Ingelsson...??
Nej, jag vill inte tro på det... jag vill tro att just jag är ett mirakel, som kom till den här världen för att ta de steg jag skulle i livet... och att just mitt liv skulle ha en viktig betydelse på något sätt. Viktiga så tillvida.. att jag finns. Det är det viktigaste... jag finns. Å just därför så är jag ett mirakel...
Å kanske, vilket jag tror är målet och meningen med vår färd... kan jag ha en viktig betydelse i någon annans liv! Få vara del i ett annat mirakel...


Så... jag är ett mirakel... åtminstone i känslan just nu. Å jag tänker försöka hålla fast, och bygga vidare på det tänket, och den känslan!

Jag är ett mirakel...

Du är ett mirakel...

Tillägg: Carolina skrattade gott, mycket gott kan jag ju säga, när jag, lite halvstolt sådär, berättade om min nya insikt "Jag är ett mirakel!"
Hon sa: "Ja, mamma, du är rena mirakeltanta du... "
Å nu på morgonen, så stack hon in huvudet, log brett, och sa: "God morgon.. mirakeltanta!"
Jag får nog bjuda på det här...

10 kommentarer:

Gerd sa...

Klart att du är ett mirakel. Det är vi allihopa!

Nina sa...

Visst är vi alla små mirakel... men någonstans under tiden vi växer så glöms detta bort. Så tror jag. Kanske enklare att kalla en nyfödd för mirakel, men vi fortsätter att vara just mirakel genom hela livet.

Gott Nytt År och kram på sig, miraklet Elisabeth!

Tina sa...

Underbart inlägg!! Underbart sant!! Just vad jag behövde just nu!!
Fortsätt att ha den känslan.. för du ÄR ett mirakel!!!!
Passar på att önska er ett underbart Gott Nytt År!!!
Kram Tina

trollmor sa...

Vilket underbart tänk ! Klart att du är ett mirakel ,vad annars ?
Kram ewa

Bloggblad sa...

Men visst... klart att vi är mirakel - och så spelar vi huvudrollen i våra egna liv. Och kan inte spela den i någon annans, hur gärna vi än vill det ibland. Senast i går kväll läste jag det i en bok och fick en påminnelse om att var och en ska leva sitt eget liv.
Jag hoppas så att du kan hitta ditt eget och släppa ansvaret för SE:s... han verkar så glad och nöjd på alla bilder.

Jag önskar dig och Carolina allt gott inför nästa år - och mycket styrka!

Ruta Ett sa...

Du ör ett mirakel och värdefull för många andra.
Jag håller med Bloggblad om att man bara kan ha huvudrollen och ansvar för sitt eget liv, men längta och sakna är ju nåt annat...
Varma kramar till alla mirakel...

Unknown sa...

"Innan du var till såg jag dig"
"Du är skapad så övermåttan underbart"
"Du är älskad för din egen skull... Ingen annan är som du"

Du är absolut ett mirakel och mirakelmannen från Nasaret bär dig i sin hand...

Eleonora sa...

Till en mirakelkvinna från en annan - jag ger dig min önskan om att år 2010 ska bli ett bra och fint år för dig. Av hela mitt hjärta önskar jag dig och Carolina ett Gott Nytt År. Kramar

Laila sa...

Ni är två underbart lysande mirakel! :-)
Jag tycker det var en underbar tanke! Varför försvinner det lilla "gulliga" miraklet bara för att man växer upp?
Du är dessutom viktig för många människor där ute som läser och lär av dina erfarenhet. Trots att du själv har det jobbigt och inte alltid tänker så...

Vida sa...

Du är sannerligen ett mirakel och det har du all rätt att vara stolt över så sträck på dig och skimra lite extra som bara DU kan.

Gott nytt år du stjärnfyllda mirakel

Liv