fredag 4 december 2009

Det vackraste....

... är svårast att ta med sig hem sen. Jo, så är det verkligen... och igår fick vi den vackraste stunden... eller rättare sagt, Carolina och SE fick den vackraste stunden. För från det vi satte oss vid det vackert dukade bordet, så var det bara hon och han. En pappa som bara ville busa med sin dotter. En pappa, som mitt i fikat vände sig till mig, pekade mot Carolina, och sa: " "Hörru, har du sett hon med småöga?"

Å så var det hela tiden... han slog henne lekfullt på benet, höll fast hennes fot med sin, småbus och skratt mest hela tiden... och så fort hon lekte med kapsylerna så förmanade han henne allvarligt att det fick hon inte göra... de var ju av metall... och hon kunde göra illa sig. Å när han tog den sista saffransbullen... delade den i två... och utan vidare gav henne den ena biten... då såg jag att Carolina fick det svårt... hon log så lyckligt... och fick svälja så hårt. När hon tittade på mig så var det lyckan jag såg... den där vackraste som vi sen pratade om på bussen hem. Den där svåra som måste följa med hem sen...

När vi kom dit så satt SE redan vid ett av de dukade borden... han tittade på mig, men vände bort huvudet igen. Han kände inte igen mig...

(.... äsch, nu blev det stressigt här. Får skriva mer sen... )

4 kommentarer:

mossfolk sa...

Massor med värme! Så mysigt med adventsfika. Tycker allt att de ser rätt nöjda ut båda två, då de delat på lussekatten :)

kajsa sa...

Vilken fin och oförglömmlig stund! Den värmde även mej!/Kram

Isabelle sa...

Åh så fint. Även om det blev svårt så är det ett ljuvligt minne att bevara.
Önskar er en jättefin lördag. Kram!

Dubbelörn sa...

Underbart, det är ändå set där små guldkornen som ända räknas, allt annat kan få vara... :)

Hur går det min present?! :D Har ni kul?