lördag 24 oktober 2009

Vi låtsas att han är...

... i Holmträsk. Hemma hos sin mamma och pappa för att hjälpa dem med någe. Så där som han gjorde lite nu och då i livet förut... för egentligen så bor han ju här fortfarande, och kommer snart hem. Om några dagar sådär...
För att han precis just nu.. i varje timme och varje sekund av vårt nya liv, sitter på ett hem för dementa, det går bara inte, rent känslomässigt, att vilja ta in.

Vi pratade om det alldeles nyss, Carolina och jag. Å Carolina säger att hon brukar också låtsas att i tiden därborta.... jo, men då kommer allt att bli som vanligt igen... för därborta någonstans kommer pappa att vara frisk igen.

Att acceptera och förstå att han aldrig mer kommer hem igen... det går inte. Att acceptera och förstå att han aldrig mer ska kunna skala en potatis... det går inte. Att acceptera och förstå att han aldrig mer ska kunna vara pappa, make, son, vän... aldrig mer kunna vara den Sven-Erik som han var... det går inte heller. Jag formligen avskyr de orden.... aldrig mer. Å ännu mer "aldrig mer" ska det bli... neråt och bort.

Svårt. Men måste bäras... och slutligen, förhoppningsvis, så kommer vi kanske dit. Att vi förstår och accepterar... men just nu går det inte. Vi måste överleva först... att han inte är hemma, att han "åkt till Holmträsk"!

..........

De ringde nyss från Sjöjungfrun, Tomtebo... där SE bor nu. På onsdag ska han få åka på utflykt... han ska få åka lastbil! Det kommer att bli roligt för honom.... han som i hela sitt liv varit intresserad av allt på hjul.
Den underbara personalen (livlinor verkligen) har ordnat så att SE, och en av hans kompisar på boendet, ska få komma ut lite och åka lastbil....
Hon (livlina) berättar också att VF (vår lokaltidning) ska komma dit och göra ett reportage, och undrar om det är ok om SE kommer med på någon bild.
Jag vet att SE skulle ha varit stolt över det... att kanske få stå bredvid en stor lastbil... och sen kanske få se sig själv i tidningen... DET skulle göra honom både glad och stolt. Än om han i livet förut skulle ha sagt: "Äsch, det var väl inte så märkvärdigt!"
Jag är så glad för hans skull...

Men sen blev det svårt.... o fast än jag vill veta allt om hur det är med SE... o fast än jag vet hur han tappar allt mer varje dag... så kände jag... ja, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det nu... men sorg och förtvivlad förtvivlan är bra ord... hon sa:
"Ja, vi har ju märkt att han inte får ihop det riktigt när han ska klä på sig, och blir stressad av han inte klarar det... så nu är vi med honom när han ska klä på sig, borsta tänderna, tvätta sig, raka sig... så blir det rätt på en gång.. och då är han nöjd och glad... precis som han alltid brukar vara."

Inte kunna klä på sig.
Det blev svårt att höra...
Det är svårt att veta...
Det är svårt att bära...

Så jag gör som jag brukar.... jag skippar logiken och insikten. Förlåt mig för det, gubben... men just nu får du vara i Holmträsk.

Förlåt.

..........

En lördag som så många andra nu... Carolina och jag.
Men ikväll har vi körslaget... det blir bra.

11 kommentarer:

kicki sa...

Vilka fina ord du skrev på min blogg, jag grät när jag läste dem...ja Frida är otrolig, hon visar vad hon känner både i ord och mening....jag är stolt över henne, ja över alla mina barn, vi har format dem av kärlek...
Som vanligt en jätte hård kram till dej min goa vän...

Ps, Frida kommer att bli glad över dina ord, jag lovar...

kicki sa...

Elisabeth: Frida har skrivit till dej under mina kommentarer i min blogg...i det inlägget du skrev...läs...kramen

Nina sa...

Kraaaaaam!

Tina sa...

Hej vännen!
Du skriver så det berör på djupet vännen!! Jag vill att du ska veta att ni finns i mina tankar & i mitt hjärta!!!
Kram Tina

Anonym sa...

Skriv och tänk inte förlåt! Du är helt underbar och medkännande.önskar så att jag skulle kunna trösta dig och ge dig hopp,mnen vet tyvärr att det inte finns något hopp för SE.För min del hoppas jag det går fort för honom,så han slipper ångesten över dig och Carro.kramar i massor till dig och Carro. ps ta tilllvara på dina vänner och "skit" i din a annhöriga som inte förstår hur du har det.- p o k Ann

Di sa...

å jag hoppas du har haft en fin kväll vännen! varmaste kraamar alltid

Samtal från min trädgård sa...

Jag tänker på er båda och skickar en massa kramar.

Anonym sa...

Har läst lite i din blogg och tänker att vilka olika öden vi går till väges.
På ett ögonblick förändras allt och blir sig aldrig mera likt.

Carpe fucking diem...
Eller ännu hellre Carpe Punctum - fånga ögonblick!
Ett dag i taget.
Ett steg.

*kramar om en medmänniska jag inte känner*

Eleonora sa...

Söndagskram!

Ingrid sa...

Hoppas att ni njöt av körslaget. Vi såg det inte, men det brukar ju vara bra.

Många varma kramar till dig och Carolina! /Ingrid

Elisabeth sa...

kICKI: Nej, men jag vill ju inte att du ska gråta... men jag håller fast vid att du har helt fantastiska barn.. med mycket mod och stor styrka! Kram..

nINA: Å detsamma till dig: kram..

tINA: Tack snälla.. det värmer och bär långt i dessa tider. Kram..

aNONYM ANN: Tack snälla.. men mitt tysta förlåt till honom kommer han aldrig att få nu. Han skulle ändå inte förstå... Jag önskar nog INTE att det ska gå fort för hans del.. utan att han fick må precis så här bra som han ändå gör länge till. Utan att det blev någon försämring. Någon ångest för oss har SE inte idag... då vi inte längre finns i hans värld.. vilket jag ser som den stora välsignelsen i det här. Han skulle aldrig orka bära om han visste hur vi hade det nu... Tack snälla för din omtanke om oss... kram..

dI: Jo, men det blev bra... och jag hoppas nu att din måndag får bli en ljus och fin dag. Kram..

sAMTAL FRÅN MIN TRÄDGÅRD: Tack snälla... du ska veta att sådan omtanke bär långt... Kram..

mE-AB IMO PÉCTORE: Ja, du har alldeles rätt... olika öden. Men man får försöka fixa till det så gott det går när det blåst åt fel håll... åtminstone försöker jag göra det. Att fånga de fina ögonblicken, spara dem för ett helt Carpe Diem-tänk. Tack snälla för din kram... och här kommer en tillbaka... kram..

eLEONORA: Tack snälla... och här kommer en liten tidig måndagskram i retur till dig... kram..

iNGRID: Ja, körslaget var bra. Å eftersom jag kände Roger på den tiden långt innan han blev känd, så håller jag ju på honom. Fast ärligt talat, så är ju Olas kör i en helt fantastisk klass för sig! Kram..