... har Carolina farit iväg på nu. Klasskompisen Ina ringde i förrgår och bjöd hem Carolina på "Tesöndag"! Det skulle serveras både ost, kex, och godis. Å ses på film...
Himlens mysigt, säger jag bara... vilken go tjej att hitta på saker... och jag kan bara känna värmen och glädjen över sådan vänskap, och att Carolina fick komma iväg. Tack Ina...
Annars är det väl en alldeles vanlig söndag.... med lite tvätt, lite hundpromenader, lite gröt, och lite tänk på mycket. Å i morse blev det mys med tända ljus och fika i sängen...
..........
Det finns ensamhet, och det finns ensamhet. I livet förut så kunde jag tycka att det var skönt att få en stund för sig själv ibland... vara i stunden, och njuta av det jag ville göra just då. Men då var det en självvald ensamhet, och framför allt.... då var jag trygg i vetskapen om att mina kära ändå fanns där i bakgrunden. När jag valde att inte vilja vara ensam längre.... ja, då fanns dom ju där.
I livet nu så är det annorlunda. Jag har inte valt den här ensamheten. Den ramlade på mig allt mer och eftersom tiden gick... och idag så står jag här. Från ett hus fullt med folk, där jag hade min trygghet och förankring i SE... till idag i en liten lägenhet, där Carolina och jag lever det liv som måste överlevas... och utan SE.
Å allting hände igår... från allt till nästan inget på mindre än en dag.
Inte med verklighetsmått mätt.... där är det snart två år sedan han flyttade.
Utan med fasansfullamåttet mätt.... där har allting nyss förlorats.
Å allting hände igår... han som jag älskade försvann.
Inte med verklighetsmått mätt... där sitter han nu på ett hem för dementa.
Utan med fasansfullamåttet mätt... där är han borta för alltid.
..........
Lite spåntänk, och inte särskilt rationellt heller... men det är så med mycket nu. Det kommer inramlande så mycket tänk... så mycket sorg... så mycket saknad... och framför allt...
Ensamhet.
Men ikväll ska vi se "Ensam mamma söker" och "Top Model". Med gofika.
Det blir bra...
7 kommentarer:
Ensamheten har många ansikten. Från den goda välgörande till den förtärande som gör allt annat än gott. Jag skulle önska att du inte kände dig så ensam. Att det fanns någon eller några på närmare håll som kunde hjälpa dig att skingra den onda ensamheten och ge utrymme åt den goda. Jag önskar och önskar att du snart hittar en kompis som kan bjuda på söndagste och härligt snack. Om du bara bodde lite närmare, eller om jag gjorde det. Men du vet, jag kikar in till dig så ofta det går. Kram
Elisabeth, det är så mycket som jag skulle vilja säga...och att jag förstår låter lite fel men jag gör det verkligen. Det du och Carolina har varit med om, det här som aldrig tycks ta slut är verkligen aldeles för mycket för att man ska orka...orka överleva varje dag med alla minnen, dofter, drömmar.
Att alla nära försvinner är inte rättvist...men alltför många har så mycket med sitt att de allt som ofta inte orkar med att stå nära en vän i nöd. De smärtar dem så mycket och det kan ju hända dem med...
När jag läste Tara Christinas "Men Orka" igår. Så tänkte jag bland annat på dig Elisabeth. Jag är så glad att vi är vänner och vi hade inte alls möts om det inte hadevarot för att vi bloggar :D.
Stor och varm hjärtekram till dig
Låter som C har en supermysig söndag. Hoppas du också kan få det.
Rationellt eller inte så är det klokt. Som vanligt när det kommer från dig. Och viktigt. Viktigt att de där spåningarna (vilket ord) får komma ut. Ta hand om dig vännen. Ps. Har mailat dig.
Hej vännen!!
Jag vet inte vad jag kan säga för att lätta något på din ensamhet & sorg. Men jag vill att du ska veta att du finns i mina tankar & när det känns för jävligt.. tänk på att du har mig då. Jag finns här ute & tänker på dig. Jag önskar jag hade ett trolldpö.. då hade jag använt den över er!!
Kram Tina
Är du eller någon annan sugen på någon eller några böcker gå in och titta på min blogg.
Vi skal lflytta och det finns massor av böcker som jag så gärna vill unna andra att läsa!
Nu känns det svårt att svara. Vad jag än skulle säga, så kan det bli fel.
Goda råd kan och ska jag inte ge, men förslag till vad som finns att göra .... Hembygdsföreningen har ofta trevliga träffar, likaså har biblioteket ofta föreläsningar eller man kan sitta där och lyssna på cd-skivor. Promenader brukar också anordnas. Många pensionärer skulle bli glada att få en ledsagare med på promenaden. Själva vågar dom kanske inte gå ut.
Det finns bara en som kan förändra att ensamheten blir mindre....
Förstår också att detta är svårt att ta tag i, men jag vet att du har orken och den inre styrkan, vågar du ta steget ut i livet igen? På okända villkor?
Du sötaste, finaste ... vill så gärna vara till stöd för dig, 17 också att avstången alltid är avgörande! Att det är svårt att ändra beteende vet jag, men ingen kommer och ringer på din dörr så då får man stålsätta sig och gå ut i omvärlden på egna ben.
Med risk för att du tycker att jag låter oförstående ville jag ändå säga "bara du själv kan ändra på situationen". Du vet att jag gillar dig och du vet att jag bara önskar dig allt gott. Många många kramar
kERSTI: Ja, och många gånger har jag önskat att det endast varit en känsla, och inte som nu, en krass verklighet. Men man måste helt enkelt leva på hoppet... någonstans, någongång så måste det ju bli bättre! Å all vänskap är välkommen, min vän... oavsett distans! Kram..
eWA: Ja, min vän... jag förstår. Din omtanke känner jag... och den värmer. Så otroligt mycket nu. Jag trodde jag skulle vara bättre förberedd på vad som komma skulle... men så var det ju inte alls. Nu är det bara att ta en dag i taget... framåt så gott det bara går! Å jag är också mycket tacksam och glad för din vänskap. Du har, som jag hoppas att du vet, burit mig flera gånger när det gått som tyngst. I det bär jag min ödmjukaste tacksamhet till dig, livet ut... en vän i nöd är något av det vackraste som livet kan ge.
Tack snälla... Kram..
iSABELLE: Å tack! Jag blir så glad när någon skriver att jag fått till någe vettigt - för mest tycker jag det blir ett rörigt sammelsurium av spån och skriv. Tack snälla Isabelle! Törs jag skriva om onsdag.. eller är det att utmana ödet? Kram..
tINA: Dina ord just nu bär mycket! Å det känns gott att veta att någon tänker på en... tack snälla! Så nu vet jag ju att du äger det sådant trollspö... dina ord, och din omtanke ger ljus. Kram..
mIMMI: Jag ska gå in och titta... tack snälla! Låter spännande med flytt... Kram..
eLEONORA: Min vän, jag vet att du önskar det bästa för mig och Carolina, men det kanske inte är så lätt att förstå hur en sorg och saknad som måste levas varje dag tar så mycket kraft och energi som det faktiskt gör.
I vissa stunder av ens liv så är det gott nog att överhuvudtaget orka finnas i detta universum.. Å jag tycker nog att jag fixar till det rätt bra ändå... men sen kan ju vissa saker aldrig ersättas, som t ex en familj. Så är det ju... och när du skriver att "det finns bara en som kan förändra att ensamheten blir mindre" så är det ju en bra sammanfattning på hur det är nu... men som det inte borde ha varit. Ensam är en sak, men ensam och bära en sorg är en himmelsvid skillnad.. och som i sig kan bli en ny sorg att bära. Kram..
Skicka en kommentar