måndag 19 oktober 2009

Jag tror...

... det blir lite tufft idag.
Idag ska jag träffa samtalskontakten på psyk. Vi ska prata om SE, och vår första tid tillsammans. Jag vet inte om jag fixar det så bra nu... jag vill inte.

... men å andra sidan, det är iallafall ett tillfälle att träffa någon.
Att vara ensam är svårt.

Carolina är bjuden på enchiladas med plugg hemma hos klasskompisen Ina i eftermiddag.
Viktigt för henne att komma ut lite... att ha en kompis... hon har inte så många. De flesta försvann i ganska snabb takt efter det att SE fått sin diagnos, och idag har hon i stort sett bara sina klasskompisar...
Så idag heter livlinan Ina... å en glad och trött Carolina kommer hem ikväll! Tack Gud.

8 kommentarer:

Isabelle sa...

Lycka till idag. Tänker på dig. Kram.

Christina sa...

Jag hoppas det går bra för dig idag! Mina erfarenheter av terapi är de gånger man känner stort motstånd att gå dit så brukar det vara de bästa sessionernerna. Önskar dig allt gott, stor kram

Annela sa...

Jag läste ett citat av Winston Churchill igår "When you are going through hell, just keep going".
Det kommer att gå bra hos samtalskontakten idag, även om det blir jobbigt. Men det kan vara skönt att tala med någon om er första tid. (Nu ska jag sluta svamla)
Kramar, vännen...

Ancan sa...

Jag blir glad av att läsa att du äntligen har fått igång en samtalskontakt. Vet hur svårt det är att ensam bära på allt som bara växer o växer inom en...

kram till dig och din dotter.
Tänker ofta på er, även om jag är dålig att skriva här inne ...

Samtal från min trädgård sa...

Hoppas att det gick bra i dag. Själv har jag ju också en, och hur man än känner sig innan, så brukar jag känna mig bättre efteråt.
Kramar och ha en trevlig kväll.

Di sa...

hoppas det gick bra för dig idag, även om jag förstår att det var en jobbig stund, kanske det också blev en lättnadens stund? Att någon lyssnar, någon kan sätta nya sammanhang i det som du upplever. Så har det varit för mig, och jag hoppas du får känna det också en dag. Varmaste tankar och kramar i massor till dig just i kväll!

Kersti sa...

Å jag hoppas så innerligt att det blev bra. Att du orkade och att du faktiskt gjorde det. Jobbigt och svårt är det och kommer att vara men du måste försöka prata om det. Jag tror att det är viktigt, livsviktigt. Jätte kram och stödjande tankar sänder jag från ett höstigt Enskede.

Elisabeth sa...

iSABELLE: Tack snälla! Ja, det gick ju... men svårt. Å sen har jag ju aldrig varit riktigt bra på det här att sitta och prata om mig själv... Kram..

cHRISTINA: Tack snälla! Du har säkert rätt, sen är det ju också så att fortfarande så kan jag inte lyfta på locket till somligt... jag är ännu mitt i. Ännu försöker jag att överleva... och stå bredvid på den resa han gör. Kram..

aNNELA: Vilket bra citat! Ja, det är bara att bita i suräpplet... och gå på. Å du svamlar då verkligen INTE... för att prata om det som var, och aldrig mer kommer att bli, det är viktigt. Jag vill bara inte det än... jag måste överleva först. Kram..

aNCAN: Ja, jag är också glad för den kontakten.. men det är så så svårt. Allt som gömts, och fortfarande måste gömmas... men det får ta den tid det tar. Tack mycket, för din omtanke om oss... och att du skriver det. Du är betydligt duktigare än mig... jag försöker verkligen att besöka mina bloggvänner, men det orkas inte så ofta med. Kram..

sAMTAL FRÅN MIN TRÄDGÅRD: Tack snälla! Ja, det gick bra... tror jag. Men det var svårt. Efteråt så kändes det lite lättare att bara ha fått prata, men svårt att minnas... Kram..

dI: Ja, det är som både och. Lättnad över att bara få prata, men svårt att minnas och plocka fram... jag har ju inte rest färdigt än, och då är "gömma bort" ännu ett sätt att överleva. Sen kom hon med mycket input och förståelse för somligt... och det tyckte jag var himla värdefullt. Kram..

kERSTI: Tack snälla! Jag kan bara hålla med dig... livsviktigt att prata om det svåra och jobbiga. Men just nu, mitt i, så är det också svårt... att "gömma bort" blir ett sätt att överleva nu. Kram..