tisdag 25 augusti 2009

Snyggingen min...


... i ny skjorta från svärmor. Nu ska vi ringa henne o tacka...
Upplagd av kl.

4 kommentarer:

Vända blad sa...

Så fin han är...
Ser att du har funderingar på att sluta skriva. För mig är det så mycket som är så bekant i det du skriver om. Ögonblicken, känslan, minnena. Jobbar just nu på ett äldreboende där jag titt som tätt påminns om pappa. Hur man ser sånt som många anhöriga inte ser, orkar eller vill se. Du har sett, tagit till dig, och livet fortsätter på något vis iallafall, för det måste det göra. Ja, det här blev nog mest pladder och inget vettigt av...Stor KRAM/ Maria

15:05
Nina sa...

Han ser så snäll och mysig ut :)

Kraaam!

20:57
Di sa...

Så fin, och jag kan tänka att det är svårt för dig i de ögoblicken då du ser honom så fin, mannen du älskar men som inte är där som förr. Härligt tycker jag att du hade det så mysigt med suringen :) fina bilder och roligt att du skriver igen vännen!
KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM

08:45
Elisabeth sa...

Alviken: Tack... jo, visst är han snygg! Å det var verkligen inget pladder det du skrev... i livet har vi alla gemensamma nämnare... och de som är bra kan vi bära varandra med.
Jag måste också skriva att jag beundrar dig som arbetar på ett äldreboende... ett arbete som ofta är tungt, både fysiskt och psykiskt! En applåd och kram till dig...

Nina: Ja, och det är han... snäll och mysig! Kram..

Di: Ja, du förstår precis... det är svårt. Mycket.
Men surströmmingsfesten var fin.. och vi fick en mysig stund tillsammans. När det gäller skrivet så har jag liksom inte riktigt bestämt mig än. Kram..

22:39

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)