... har det varit inatt. Den var mörk och sorglig. Gråtig.
Inatt, i drömmen, kom SE hit.
Ute var det alldeles mörkt. Inne i lägenheten så gick jag omkring och försökte tända alla lampor som fanns... men hur jag än försökte så blev det inte ljusare.
"Ja, men det finns inte annat att göra än att diska bort alltihopa...." tänkte jag. Ställde mig och diskade.
Så.... mitt i diskslammer och tristgöra så ser jag ljuset från hallen.... och in kommer SE. Som om det vore den naturligaste sak i världen.... har hängt upp jackan i hallen... och kommer in i köket.
"Ja, nu tänker jag då inte fara bort nåt mer..." säger han. Jag ser hur ljust det är omkring honom. Ser hur glad han ser ut. Ser hur Pontus P hoppar omkring fötterna på honom.
"Men SE, du kan inte stanna här... du måste fara.... du kan inte bo här.." svarar jag. Låter så där klok och förståndig... hurtigmasken har åkt på... jag vet ju... även där i drömmen... att han inte kan det.
"Säger du det..." svarar han. Inte lessigt... utan bara som om han konstaterar faktum. Han böjer sig ner... kliar Pontus P bakom örat... vänder sig om... tar på sig jackan.... och går mot dörren. Säger ingenting... inte ens ett hej då. Jag står fortfarande kvar vid diskbänken.
Som dörren går igen så fattar jag... han for med ljuset mitt. Å då får jag upp världens fart... rusar mot dörren.... och där... i trapphuset... i mörkret... på själva trapporna... där ligger SE. Han har tagit av sig jackan... och försöker med den att hålla fast sig i trappräcket.
Jag böjer mig ner, lägger handen på hans kind, och säger:
"Ja, men det vet du gubben.... att jag ska följa dig livet ut."
Sen vaknade jag.
..........
Det blir lite som det blir med skrivet nu.... vi har varit hos mamma både tisdag och onsdag. Pappa har åkt iväg upp till Raja, och mamma är så tacksam och glad för varje besök. Hon bjuder på fika och är som "sola i Karlsta´".
Sen är det mycket annat också.... svårt... men som inte kan skrivas här. Tycker det kunde räcka lite nu...!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Kramar om dig länge...
Åh vilken känsloladdad dröm du hade. Den fick mig att rysa ett par gånger medans jag läste. Den var vacker och det bevisar att du älskar din SE med hela ditt hjärta. Jag önskar er allt gott i världen. Jag tar lite paus, har mycket att stå i nu precis som du fast vi har andra saker att göra nu. Nytt hem, nya utmaningar... ha en fin fin fortsatt vecka. Att drömma är viktigt, och vi kanske stöter på varandra i Drömmarnas land, vem vet. Kramiz
Håller dig en stund i handen. Jag tror att du behöver det. Kram
Kraaaaaam!
Oj vilken stark dröm.
Tack snälla för fina kommentarer om mina gästbloggare.. visst är de bra? Tycker de skrivit helt fantastiska inlägg och det är så lyxigt att deras inlägg sätter spår hos mig.. jag hade tänkt fråga dig också men det känns som om du har så mycket i ditt liv.. men skulle du vilja en dag så är du mer än välkommen,
Kramen
Det var en dröm det. Tänk att du kommer ihåg så tydligt! Den måste ha suttit kvar länge i kroppen på dig. Jag har svårt komma ihåg vad jag drömmer om och det är kanske bara tur.
Kramar om dig du sötaste vännen.
Dubbelörn: Å jag kramar om dig lika länge, vet du ju! Varm kram...
Birgitta: Ja, SE kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Förstår att du tar lite paus nu,du har ju en hel del omkring dig... och jag önskar även dig, och din familj allt gott i världen. Varm kram..
Kersti: Tack snälla! Kraften från en väns hand bär långt nu... Varm kram..
Nina: Å här kommer en likadan tillbaka till dig... Kraaaaaam!
Vida: Ja, dina gästbloggare har skrivit helt fantastiska inlägg... och jag har känt mig så ödmjuk att jag har fått ta del av dem. Tack snälla Vida för det.... och du har helt rätt... det är lite mycket här nu. Varm kram...
Skicka en kommentar