... som någon utan namn trollat dit! En vackert skriven välkomsthälsning fanns också med, men utan namn. Tack från mitt hjärta... Men nu ÄR vi rätt döa... ingen av oss sov särskilt bra på bussen
Det är så kul att ni äntligen kommit iväg, att just ni fick möjligheten att komma ifrån en stund. Njut av er semester - unna er att vara själviska dessa dagar.
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
3 kommentarer:
Åh, vilket härligt välkomnande! Ni är verkligen värda champagne!!
Kramar från Liv
Vilket härligt mottagande! Ha nu riktigt trevliga dagar, jag tänker på er!
Många varma kramar! /Ingrid
Det är så kul att ni äntligen kommit iväg, att just ni fick möjligheten att komma ifrån en stund.
Njut av er semester - unna er att vara själviska dessa dagar.
stor kram till er båda
anette
Skicka en kommentar