Jag vet nog att du inte behöver något skriftligt tackbrev.
Jag vet alldeles säkert att du hörde alla mina tack igår.
Jag vet att du vet vad som rör sig i mitt hjärta.
Jag vet.... och ändå villl jag skicka dig några rader nu....
... för jag tänkte att det kanske finns fler som vill
veta att du hör bön. Å att du är rätt bra på att
uppfylla somligt... som nu det här, att...
... VI SKA FÅ ÅKA TILL STOCKHOLM!
Du visste ju min dröm, Gud. Den som jag gömt
längst längst härinne. Den som jag här i verklig-
heten slutat bort för länge sedan, då vi helt
enkelt inte hade råd. Då som jag tänkte att:
"jo, men det kommer nog nya resor längre
fram därborta någonstans... nu måste vi
överleva den här sommaren... Carolina och
jag... vi får försöka hitta på lite småsomrigt
här hemma istället!"
Men du visste ju drömmen, Gud... du kände
den, du hörde mig om nätterna. Å så igår...
... så får jag besked från ALZHEIMERFONDEN!
Ja, men.... och det är nu jag får lite svårt med
orden, Gud. För jag vet inte.... jag har aldrig
varit så bra på det här med att ta emot. Ordet,
det där vackraste och viktigaste.... tack, det har
liksom känts så litet i jämförelse med det jag känt
inom mig. Den där bubbelglädjen och tacksam-
heten... och framför allt... och alltid... alltid... den där
känslan av förvåning att någon tänkt på mig.
Och nu har ALZHEIMERFONDEN tänkt på oss!
Å Gud, du såg Carolinas "vi-ska-få-åka-till-
stockholmsdans" här hela eftermiddagen igår.
Du såg hennes glädje... du hörde bönen jag stod
och bad inne på toaletten "gode Gud, inte för
min skull.. men för Carolinas skull..." precis innan
postkillen skulle komma. Du såg, och hörde nog
antagligen också, hur jag grät sen, när beskedet kom.
Du visste att det var bubbelgläjden i tårform....
Men många andra såg inte.... de som, via dig
tycker ju jag då, tagit beslutet, och genom sin
generositet, nu gjort det möjligt för oss att få göra denna
resa. Många andra såg inte heller.... alla alla alla
de som donerat pengar till fonden. Det är ju
egentligen dom, som med sitt stora hjärta, gjort detta
möjligt för oss.
Så... och nu ska jag sluta det här långa brevet, Gud, jag
har egentligen bara en önskan till nu... och det är att
du, Gud, skickar en liten STÖRSTA vinge till alla alla ALLA de som
gjort detta möjligt för oss.
Vardagen vi lever nu... framtiden som gruvas för alltmer
i takt med att SE blir sämre... allt mer som ska förloras och saknas....
i det behövs hopp för att klara, och styrka för att möta.
Tack Gud...
Tack alla ni som gett...
Tack ALZHEIMERFONDEN...
TACK FÖR HOPP OCH STYRKA.
Ps. Tack till alla er som läser här... en vinge går till er också! Jag hoppas ni förstår hur glada vi är idag....?
23 kommentarer:
Vilken lycka!! Jag gläder mig med er två och du och jag hörs på sedvanligt sätt! Kram kram kram
Men nu börjar jag gråta!!!
En sån lycka för er!!! Jag är så glad i hela mitt sinne för er skull. Välkommen ner till oss här nere! ;-) ♥
Du vet var jag finns om ni har tid. I första hand ska ni göra sånt ni vill och tycker är kul!
Men jag blir alldeles knottrig av glädje för er skull!
Åh vad kul!
Hejhej.. har följt din blogg ett tag nu, varit in då å då och kikat, å läst om era med och motgångar.. Är så gla för er att in får komma er iväg på en resa du och din dotter.
Önskar er all lycka på resan och att ni ska ha det såå underbart.
Måste bara säga att, ni är såå otroligt starka, känns så då jag läser dina inlägg... kan inte för en sekund sätta mej in i det ni går igenom med din SE.. hoppas för er skull att er vardag ändå blir såå behaglig som möjligt att ta sig vidare på.
Lyckönskningar och många kramar till dej och din dotter. Helén i Piteå.
Åh, vad glad jag blir för er skull!
Hoppas ni får det riktigt trevligt i Stockholm!
Kram Bodil
Tårarna rinner av glädje!! Det är helt underbart o märk väl ni båda är så väl värda detta!
Jag ringer ;)
Största kramen är din idag :)
Vad härligt! Grattis - hoppas ni får underbara dagar. Det är så viktigt att komma bort ibland och se nåt annat än den vanliga hemma-vyn.
Jag har gått och grunnat på om jag ska ta mig en dag i Sthlm, har tillgodokvitto från SJ från förra sommarens långa väntetid... Det är ju inte så långt härifrån.
Jag är alldeles tårögd. Det där är ni verkligen värda. Så underbart med en stockholmshelg!!!
Kramar
Jag gläds med er så att tårarna nästan kommer. Varm kram till er båda! /Ingrid
Ååå så underbart. Jag blir så hjärtinnerligt glad för er skull att jag nästan gråter. En resa i sommaren. Det är ni verkligen värda. Kram.
Kan inte sluta och tänka på att ni ska få åka! Det är så underbart för er.Jag blev så glad själv att jag kunnat dansa runt mina kunder.
Det äer så att man blir tårögd.
hälsa Carolina så mycke också och jag hoppas vi kan ses snart, nån kväll framöver kanske.
kramis ewa
Men Åååh vad härligt för er! Och vad mycket ni är värda det!!! Jätteglad för er skull. Kram!
//Lena L - just nu i Stockholm, fortfarande supervarmt fast klockan närmar sig 22...
Så underbart! :)
Kraaaam!
UNDERBART!!!
Hihi, kan se Carolina ~stockholmsdansa av glädje~...hoppas att ni får det allra bäst på den resan!
Jag tycker det är så fint när du skriver till Gud, Elisabeth...
Kram
från Eva
Så glädjande!
Ni får det säkert fint i huvudstaden....
Ha nu en riktigt skön dag vännen
Kram
Åh, så roligt!!! Det har ju som sagt varit en dröm och önskan, länge... Ända sen jag började att följa dig här vännen min.
Stor kram om dig och tjejen, hoppas att ni får det så himla roligt, gå på gröna lund, på kvällen det är alltid en upplevelse.
Kramen med lite extra guldströssel!!!
Oj, vad glad jag blir. Har bett om att du och Carolina ska få en uppmuntran av något slag. Och här kommer svaret!
Vad glad jag blir när jag läste detta. Hoppas ni får det superkul i Stockholm nu du o carro. Kram Bittan
Min goa vän, vilken underbar nyhet för er båda...tänk att ni kom på semesterresa, stockholm på sommaren är ju helt magisk, många fina promenader, kanske en båttur i skärgården, god mat...när bär det av för er.
Tänk om man ändå vore hemma, det är ju inte långt från Värmland till sthlm, då kunde man få krama om dej...
Som vanligt en styrkekram
Oj så kul för er! Jag gläds verkligen för er skull!
Å jag glömde, ni är alltid välkomna på en fika hos mig om ni skulle vilja. Kram
TILL ALLA:
Jag hoppas att var och en av er förstår hur mycket era kommentarer bär...?
Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det... men era ord av omtanke och värme... att ni följer oss... att ni ger sådant stöd... sådan vänskap... ja, om ni inte vet det nu, så vet jag att det kommer en dag då ni alldeles säkert kommer att veta hur mycket ni hjälpte någon som hade det svårt i en tid i sitt liv.
Från mitt hjärta till er alla... mitt lilla STÖRSTA tack, och en riktigt varm kram...
Men så härligt! Jag hoppas att ni får underbara dagar i huvudstaden. Det finns ju så mycket att se och göra eller bara sitta och vara på ett café.
Lycklig resa!
kramar, vännen
Skicka en kommentar